Salto-sommar

Ritsem-Semester

2009-07-02T12:16:00.004+02:00

Jag och Magnus har vart på semester i Akka och Ritsem. Det började dåligt med att jag hade läst fel på båttiderna så vi fick sova en natt i tältet i Ritsem innan vi kunde åka vidare till Akka.

Dåligt väder första dagen i Akka.

Jag gjorde eld två gånger med eldstål, bra Maja!

Vi tittade på den fina älven mellan stugan och berget.

Vi kikade också på blommor.

Dagen efter en natt i Akkastugan åt vi frukost på bron, nybakat bröd och gröt.

Vi hade den här fina utsikten, det var hemskt lockande med toppen... Fast vi behöver nog tre dagar, så det får bli senare i sommar.

Därefter gick vi till Vaisaloukta, där var det såhär vackert!

Magnus hämtade vatten och jag lagade mat.

Foto från båten hem till Ritsem, utsikt över Akka-massivet.

Sedan fick vi bo två nätter igen i tältet i Ritsem eftersom Magnus skulle jobba en dag på båten. Det var så varmt att jag solade mest hela tiden och njöt av att åka runt och ha semester. Vi träffade Åka och fick höra om Blixtens broder. Nu är vi hemma igen och jobbar i nästan två veckor till innan vi åker till västkusten och hade lite mer semester! Livet leker och det är VARMT!

Första från Salto i sommar

2009-06-23T16:58:00.000+02:00

Middagen är snart serverad, andra familjefjällveckans andra dag och jag kliar på mina minst tjugo myggbett mestadels på händer, fötter och ben. Det är sommar i Salto jus nu, varmt och soligt och det är så fint väder att man aldrig kan tro att det kan regna här. Det får vi säkert erfara imorgon dock, då blir det skattjakt med Plupp och lekar i närheten av stationen för min del medan Joel får gå iväg på barntur. Orättvist kan man tycka, men jag fick faktiskt lov förra gången och Plupp är alltid roligt. Annars turar vi en del små turer, klättrar med sele och staplar backar, fiskar och bygger flottar och såklart eldar. Ikväll ska vi baka och grilla pinnbröd! Det är också perfekt eftersom Karin har lovat att lära oss att bara äpplekaka på murrika efter att kvällspersonalen slutat jobba, vi får hålla elden vid liv!

Livet är underbart här i midnattssolens land och jag trivs. Vi har inte hunnit med så mycket äventyr än, mer än en topptur på Lulep och en kajakpaddling i storm som slutade med att vi fick en nätt promenad tillbaka längs med kusten istället och fick hämta kajakerna några dagar senare när det inte blåste så mycket. När familjefjäll är slut däremot så har jag tre lediga dagar och Magnus två, då blir det turande av, vart vet inte ännu, men det är det som är så mysigt med sommar, det är bara att packa ihop och traska iväg.

Lev och må, det gör jag! Vi hörs snart igen hoppas jag.

En paus i raden av händelser

2009-06-04T13:54:00.000+02:00

Andra dagen i Vännäs av fyra. Idag har vart SommarFjälls-planering och ringning och mer ringning blir det. Det är så roligt, alla är positiva och förväntansfulla liksom jag. Sommarfjäll kommer bli kul tror jag, speciellt om vi kan få någorlunda torrt och fint väder. Jag har också hunnit med att äta frukost, faktiskt innan och faktiskt klockan nio för en gångs skull. De senaste nästan tre veckorna har jag haft semester, helt och hållet semester utan planering och utan krav. Först åkte jag ner till Varberg och Magnus och var där i kanske fem dagar tror jag. Vi hann med att titta på får, hälsa på farmor och farfar, klättra i vargklyftan och för första gången i mitt liv paddla Kajak. Det var första men absolut inte sista, det var jätteroligt verkligen! Mest roligt var det dock att få vara tillsammans med Magnus, jag var hemma i lite drygt en vecka och hann redan sakna och längta mycket. Därefter åkte vi upp till Åmot och Hästhagen där vi skulle vara tre dagar med mamma och pappa och Arvid. Jag skulle sedan åka bli hem med dem och Magnus hem till sig. Fast vi hade det så lugnt och skönt och bra och soligt att vi sa att vi skulle stanna kvar. Kvar blev vi, enda tills i förrgår. Vi ha haft en utflykt, till Koster, annars har vi bara solat, badat och klättrat, allt utan planering utan bara som vi känt för. Lite konstigt är det allt ändå att vi i maj kunde bada i havet i så varmt vatten som vi aldrig kommer få i Langas i sommar. Vi har och eldat och sovit i tält, mysigt och semestrigt. En av mina allra bästa. Vi har också blivit oerhört duktiga på Alfapet, utmana oss den som törs!

Just nu äter jag omelett med broccoli till lunch, alldeles nyduschad efter den först löpturen sedan jag åkte hemifrån sist eftersom skorna blev kvar hemma.. men man får ha det så på semestern! Sedan ska jag göra något viktigt, nämligen rösta i mitt första val! Det är lite spännande. Demokrati är inte bara rättigheter utan också skyldigheter.

Jag har börjat på packningslistan till Salto, jag måste nog börja packa snart också! Jag åker nämligen på söndags morgon vid sextiden. Nere på västkusten hade jag faktiskt inte lust att göra något annat än att bara vara där och vara så lycklig, men nu när jag är hemma här i höstkylan igen så längtar jag efter vidder och berg. Enkelheten i livet på ett fjäll och min underbara fjällfamilj och inte minst lille Rio som över på att springa just nu! Det blir en underbar sommar, det känner jag på mig.

Jul i Betlehem?

2009-05-13T21:24:00.002+02:00

Kanske blir det jul i Betlehem i år? I alla fall blir det några dagar i den staden i höst/vinter. Josse ska arbeta som volontär vilket ger mig ett perfekt tillfället att uppfylla den önskan jag haft om att resa till Palestina/Israel. Jag vore hemskt dum om jag inte tog chansen.

Idag har vi vart på utflykt till Holmön. Det var lite smygkallt hela tiden, men annars fint väder frst och mindre fint sedan. Det var lite blött i markerna och vi tog oss inte riktigt överallt vi ville, men vi fick se en fin fyr, lukta på lite hav, dingla med benen från en brygga och se den fina kyrkan och sist men inte minst fika under kyrkklockan. Det var mysigt och jag tycker om Josse. Jag glömde säga att vi fick titta på får och lammungar också och en bonde som körde 70 meter med en höbal på taket för att mata dem.

Idag blev jag tillfrågad om jag kunde hålla ett tal angående händelserna i Vännäs på fredag på en demonstration av Erik Härgestam. Det är synd att jag inte är hemma då, jag blev väldigt glad över att bli utvald i alla fall och jag hoppas verkligen att det kommer gå bra för dem och att det kommer kunna göra någon skillnad. Om inte annat hoppas jag att det i alla fall gör att de flyktingar som bor i Vännäs känner sig lite tryggare. Det är fruktansvärt det som har hänt och jag skäms över att vara Vännäsbo, faktiskt. Vart försvann den medmänskligheten? Vart försvann förståelsen och kärleken? Det är nästan ännu värre att detta är människor som faktiskt redan har fått fly en gång, minst, i livet...

Sist och minst kan jag berätta om min misslykade klättring idag. Jag hade tittat på halltiderna och sett ut min perfekta tid klockan sju, då skulle ingen vara i ahllen för innebandy har dom ju slutat med för längesedan och börjat med fotboll. Tyvärr var det inte så, jag hann klättra i kanske en kvart/tjugo minuter innan jag var tvungen att ge plats åt innebandypojklaget..

Vindelälven

2009-05-11T16:56:00.002+02:00

För ett par timmar sedan kom jag hem från min natt på en stand vid en av våra få orörda älvar, Vindelälven. En vacker älv med många forsar varvid en råkade ligga just utanför den strand jag sov på. Jag har fått lyssna på både vågor mot strande och forsens brus i natt, eftersom jag inte sov allt för bra mellan tolv och fem då det var lite kallt. Min varma sköna sovsäck finns ju långt uppe i norr på en hylla i en garderob i ett rum i en källare i ett gult hus som heter Laponia på andra sidan en sjö som heter Langas. Det är ett ställe som jag redan har börjar längta tillbaka till, det ställe där jag ska tillbringa sommaren. I går när jag slog upp tältet åskade och spöregnade det, så min första halvtimme på stranden, efter att tältet var uppslaget tillbringades inomhus på liggunderlaget med en bok. Sedan blev det sol och jag gick ut och gjorde eld och njöt i fulla drag, kläder hängdes upp på tork och sojakorv och pinnbröd plockades fram och jag åt middag med bara fötter i sanden. Dock började det efter ett par timmar regna igen och jag kröp in i tältet och gjorde kväll vid sju. Jag pratade lite med Magnus och fick höra om 700 får och sedan läste jag lite mer och lyssnade på MNK innan jag somnade vid nio. Idag har vart en fantastisk dag. Jag vakande och funderade på om det inte skulle bli sol och varmt i tältet snart vid sju och tittade ut och insåg att det var sol på massor med andra ställen, bara skugga över tältet, så jag drog ut liggunderlag och sovsäck och sov lite på stranden istället. Förmiddagen har tillbringats på stranden och jag har till och med badat fötterna i det iskalla vattnet. Igår hann jag inte cykla ut till stranden, men mamma körde mig och cykeln med bilen, så vid ett halv två någon gång packade jag ihop allt och cyklade hem. Trevlig cykletur och dagens motion! Egentligen har jag nu lusta tt gå ut och spänna upp slakline och roa mig, men jag ska åka med mamma till umeå och äta middag med Amanda och Ulrica, det blir också roligt!
Lev och Må, det gör jag!

Vardag i söder

2009-05-09T16:23:00.002+02:00

Imorgon kan bli en lyckad dag. Fint vänder, högmässa med min favorit-präst, elda i skogen och spana efter älg med Emma och tältutflykt på natten. Om allt går som planerat kommer jag bli riktigt nöjd och glad och antagligen sova hemskt gott i det fina röda tältet som jag har saknat den här våren.

Idag ar Josse vart här, hon kom på morgonen och vi åt frukost tillsammans i vårt kök som är den enda delen av nedervåningen som inte är byggarbetsplats för tillfället. Vi tittade på Salto-bilder och pratade Betlehem och sen gick vi till Emma. Där bakade vi rulltårta som blev bränd men ändå ganska god och pratade sommar och reseplaner. Jag följde Josse till bussen och sedan var jag ute och sprang för första gången på månader. Det var roligt. Nu ska jag snart stoppa in laxen i ugnen till mig och morfar. Emma kommer hit och äter glass med mig ikväll.

Vännäs

2009-05-07T17:47:00.003+02:00

Det är maj nu och jag har städat mina händer lite för torra och åkt tåg i 5 timmar och 16 minuter och nu är jag hemma i Vännäs och längtar redan smått tillbaka till hemma i Saltoluokta. Fast semester är helt ok tycker jag också, jag måste bara ha saker att göra och det tror jag ju att jag kommer ha. Som exempel ska jag på konsert i kyrkan med Emma imorgon och kanske tälta på en strand på natten, eller så blir det nästa dag med fint väder. Jag ska också lyssna på Gradell när han pratar om sin bok och träffa Johanna och Josefin och Elina och hennes underbara familj hoppas jag. Elina som nu är psykologstudent, helt underbart! Kanske måste vi också äta lunch ihop i bunkern någon dag bara för gamla minnens skull? Idag har vart en solig dag och jag har vart ute och cyklat i stadskläder och suttit vid älven och lyssnat på vattnet. Nu är det dock ganska molnigt och skulle nog regna lite ikväll. Emma kommer hit, då tänkte jag att vi skulle äta glass, prata och gå på promenad. Jag hoppas att hon kommer samtycka, men det tror jag inte kommer vara någon fara. Jag har just pratat med Josefin och vi har bestämmt att vi ska på utflykt till Holmön på onsdag. Där har jag bara varit en gång och det var när jag gick i trean, så jag vet inte ens om det räknas!

Jag är lycklig nu, men det är många jag kommer sakna. Min familj är nu utspridd över hela Sverige, framförallt samlad i skåne kommer den vara under mellansäsongen. Min älskade Rio är ganska duktig på att gå nu och har lärt sig säga Maja! Han är världens bästa helt enkelt, det går inte att beskriva på annat vis.

Snabbt från källarn i Laponia

2009-04-26T20:29:00.003+02:00

Jaha, det händer så mycket nu för tiden att jag aldrig har tid att skriva här. Jag jobbar och jobbar, men snart har jag ett par dagars ledigt och då kanske jag ska hitta på nått kul. Vi har övar kör idag till valborg, man blir så glad av att sjunga! Dagens roligaste är dock något helt annat och mycket tuffare. Nämligen Rio som har tagit sina första fyra stapplande steg! Att man kunde älska någon så högt..

Det smälter i rasande fart här nu, en dm om dagen på andra sidan sjön har jag hört tyckras. Det är så att man ser stor skillnad från det att man går till jobbet på morgonen och att man slutar på eftermiddagen. Änn är isen tjock i alla fall. Vi börjar snart slutstäda och jag går runt och väntar på den där kusinen som inte vill komma ut i världen än.

Kriget går sådär, det är som svårt när man är både kortare och svagare än Magnus. Tur att praktikanterna har åkt i alla fall! Fast egentligen saknar jag dem.

Avbruten expedition

2009-04-22T23:32:00.000+02:00

Nu är klockan sju och jag vet inte riktigt vad jag ska hitta på. Jag är alldeles för trött för att gå ut, men samtidigt hemskt uttråkad för tillfället. Sluggaturen med Rebecca som skulle bli fantastisk med två nätter i tält, äntligen som vi har tänkt så länge, blev inte alls så. Efter drygt en och en halv mils skidande och halvvägs upp på berget bredvid Slugga som vi skulle över först får vi lov att vända. Jag har blivit sjuk, yr och matt och sådär som man är när man håller på att få feber. Stackars Rebecca får bära ner mina skidor tills det blir någorlunda platt igen och vi hinner inte mer än ner på sjön fören Johan möter oss med skotern och jag får ligga på renskinn under en filt i kälken hela vägen hem. Väl hemma börjar jag frysa och får feber på riktigt och sover en timme, till sju och äter sedan en macka, lägger mig igen vid åtta och lyssnar på lite talbok och somnar nog någon gång vid nio/halv tio. Jag vaknar strax efter sju imorse och är ganska pigg, äter lite vid halv nio och bli helslut och somnar om till elva, då vaknar jag igen och all feber är borta och sedan dess har jag känt mig ganska så frisk, bara trött. Det är tur att jag har Rebecca, hon har vart så väldigt snäll mot mig och tagit hand om mig. All världens kramar till dig!

Här på stationen är det samisk matlagningshelg den här helgen, så nyss hämtade Magnus sex kockar från skolan i Jokkmokk och på fredag ska de ha renkok. Det ska bli spännande. Man tar tillvara på allt från renen tydligen. Bäst av allt är att en av dem är Siv, Siv som bakade glödkakor med oss och barnen på familjefjäll. Nu kommer det bli lite fart i köket, kul!

Kanske man borde äta lite godis och titta på en film och sedan sova igen? Mitt rum är just nu mer av ett torkrum, då jag slängde alla kläder i tvätten för att tvätta bort febern. Jag är bara en i raden av redan drabbade och fler håller på att insjukna, tur för oss att vi får extrahjälp i köket!

Krig

2009-04-19T16:17:00.002+02:00

Jo, det har startat ett krig här i Saltoluokta. De stridande parterna är Ebba, jag, Magnus och Fredrik. Man vet aldrig riktigt vem som är på vilken sida eller vad som kommer komma härnäst. Det som började med några små oskyldiga snöbollar eskalerade till hinkar med vatten i bastun, vidare till inplastade kuddar, byråer, skrivbord, samt hoptejpade fötter och händer. Även en massa annat har hunnits med under detta ännu korta, men ack så intensiva krig. En följetång är mina skor, hopknutna skosnören ledde till upphängda bakom jackorna och slutligen igår till en plats i kylskåpet. Tyvärr råkade jag olyckligtvis beskylla Magnus för försvinnande igår och tog hans skor imorse till jobbet. Det visade sig dock vara Fredrik som gömt den. Hans dåliga samvete drev honom till att ta fram den imorse och erkänna sig skyldig och berätta om gömstället.

Annars är Fredrik en hygglig kille, en effektiv praktikant. Faktiskt så effektiv att vi hade det ganska så lugnt och skönt idag på jobbet. Jag hann med att göra vaktisdrinkar till Ebba och Magnus som jobbar ute i stormen idag. Det blåser massor och snöar och har sig. Jag tycker det är spännande, men kanske lite kallt med åtta timmar där ute..

Jag har bäddat i nya lakan och ska kanske börja packa inför tältturen ikväll, det vore bra av mig. Det blir nog två nätter i tält, myspys och äventyr!

Blåhammaren

2009-04-17T14:50:00.002+02:00

Dagen till ära har jag min favorit t-tröja på mig! Den 5 eller 6 åker vi. Bra avslutning på vintern.

Johanna

2009-04-17T11:38:00.001+02:00

Jag glömde säga att igår fick jag världens finaste brev i rosa papper och guldhjärtan och bäst av allt massor med fina ord från Johanna. Jag saknar henne.

Uppdatering från Salto

2009-04-17T09:32:00.002+02:00

Det var längesedan jag skrev något hit nu, kanske lite dåligt av mig. Det har hunnit vara påsk och fullt upp och massor av gäster och roligheter och mysigheter. Det var en bra påsk kan vi sammanfatta det. Jag och Rebecca hann till och med att ha lite bibelläsning på långfredagen, så att jag nästan kom försent till jobbet. Jag hann med att leka med barnen, pyssla, måla ägg och leta påskägg som Plupp. Plupp är mitt alterego här på stationen.

Vi har haft några underbara vårdagar och snön smälter om dagarna i rasande fart nu. Det är fortfarande ganska bra med minus om nätterna däremot, vilket resulterar i att allt är stenhårt. Det är underbar skare som till och med jag kan skejta någorlunda på, det är roligt! I förrgår när jag och Magnus var ute på en kvällstur råkade jag dock få tvärstopp helt plötsligt och slog båda knäna i isen. Jag har två snygga bulor som får intressantare färger för varje dag som går. Tidigare den dagen tolkade jag och Malin efter skotern till Kebnats också, jag på skrana och hon på tefat. Man känner varje lite buckla i marken genom skranan, det kan jag tala om. Speciellt känner man alla isklumpar och decimeterhöga kanter som blev dagen innan då det var jättemjukt och mycket plus. Det har gett mig en fin bula på armbågen också, men det var helt klart värt det! Vi fick en fin promenad tillbaka också då vi passade på att plocka ner påskfjädrarna som jag och Ebba satte upp innan påsken.

Jag har bokat en biljett till Jonas Gardells föredrag om sin Jesusbok den 12 maj i Tegskyrkan. Det längtar jag efter. Jag har inte läst klart boken än, men är på god väg. Jonas är ju alltid Jonas, jag har längtat efter att få höra på honom ett antal år nu. Jag ska se till att vara hemma till dess. Då har ni i alla fall ett hålldatum.

Idag har jag städat Laponia och mitt rum litegrann, jag ska jobba i serveringen med Matilda ilkväll, det blir roligt. Det var längesedan jag jobbade servering som vanligt, jag tycker ju bäst om frukost, helt klart. Jag jobbade under påsk, men då i sällskapsrummet då det var så mycket folk.

Nästa vecka ska jag och Rebecca på tälttur till Slugga, det spetsiga pyramidfjället som finns mitt i bilden högst upp. Skönt att komma iväg lite och alltid roligt med äventyr. Jag har nästan alltid roligt med Rebecca. Vi är ju trots allt expeditionskamrater. Sedan blir det nog en sväng till Blåhammaren också, just innan jag kommer hem. Johan ska åka bil och jag vill så om inget annat kommer i vägen får jag nog återse min älskade station i maj. Det är faktiskt inte ens två veckor till valborg, hur sjuk är inte det?

I förrgår, när jag var ledig och det var soldagen bland soldagarn och jag och Malin njöt i överkant av renskin, filtar, kuddar, böcker, skaranor, snö och allt man kan tänka sig började jag faktiskt dagen ensam i världen skönaste solgrop på en renfäll bakom Laponia.

Skärtorsdag

2009-04-09T09:39:00.004+02:00

Skärtorsdag, nu börjar påsken på allvar. Jag ska pyssla med barnen i eftermiddag, bygga kycklingar, tuppar, klistra fjädrar, klippa och greja. Jag ska måla dem och vi ska ha massa skoj! Igår hade vi också skoj, vi badade vedbastu och isvak. Ja, du läste rätt, isvak, jag! Det var kul, kallt om fötterna bara. Såklart också om resten av kroppen, men mest var det fötterna som blev isbitar. Det var så kul att jag kan tänka mig att gör om det någon gång.

Jag har kanske fått en klätterkompis för maj också, en ny Johan. Det finns ingen hejd på hur många Johan som kan rymmas på fjället. Storis, Lillis, och så finns det en Mellis, som jag dock bara har träffat en gång, Bagar-Johan och så Johan Trell. Det är lätt att bli förvirrad. Eller avskräckt som de gäster som kom hit en sommar när bara tripp trapp trull var här. Först hälsar Storis på dem vid båten, sen Lillis när de kommer i land och de frågar lite på skoj ”heter alla Johan här?” ”Ja” svarar de sanningsenligt. De går upp mot stationen och möter Mellis som också tar i hand och presenterar sig som Johan. Gästerna gick bara förbi, de trodde väl att dem drev med dem. Det skulle jag också trott.

Jag kanske ska få åka förbi Blåhammaren i Maj, om Johan ska köra bil till platschefskonferensen på Storulvån så skulle jag nog kunna få följa med. Det skulle vara roligt. Jag längtar dig, längtar mycket. Även om jag absolut inte hellre skulle vart där i vinter, det här är det perfekta jobbet tillsammans med många ur min fjällfamilj. Även om jag gärna skulle velat att Bagar-Johan var här med. Fast det skulle vart roligt att se mitt gamla hem om vintern, eller våren som det kommer vara då. Idag vid frukosten pratade jag och Matilda om vart jag ska bo till hösten. Jag och Emma har börjat fundera på om vi ska bo ihop, det skulle kanske fungera ändå. Jag skulle nog tycka att det vore skönt att inte bo helt själv, tänk vad tyst det skulle vara. Helst kom vi fram till att vi skulle kunna bo i lägenheten mitt emot deras, som är likadan. Då skulle vi kunna fortsätta att borsta tänderna ihop i hallen! En jättefin och stor lägenhet med billig hyra på knappt fem tusen, blir det bättre?

En sämre nyhet uppe från fjället. Det går magsjuka på stationen, ännu bara bland gästerna dock. Det skulle vara lagom passande nu till Påsk. Man undrar hur folk tänker när de kliver in i köket och säger ”min man har också fått magsjuka”. Förhoppningsvis klarar vi oss.

Tack mamma för de fina kycklingarna också, nu är det påskpyntat även inomhus! Jag ska ta det lugnt på förmiddagen och mysa i mina myskläder, snyggsockarna, Houdinifleecebyxor, t-tröja med vattendroppar och min blå tjocka kofta i ull. Jag har bra schema i påsk, jag jobbar eftermiddagar, med barnpyssel och sedan servering fram till tio. Inte som de som jobbar till tolv, jag tror Johan har lärt känna mig så bra att han vet att det är ingen idé eftersom jag är så ineffektiv så sent på natten!

Jag tänkte att jag ska försöka lägga in lite bilder som jag missat, vi får se om det går!

Sommarleden på tefat i halvmörker är roligt!

Magnus i full fart, han bara åkte ifrån oss!

Sandra

Rebecca tyckte att vi hade roligt!

Laddar för fullt!

Obligatoriska gruppbilden!

Påskig isled

2009-04-07T16:39:00.003+02:00

Ebba och jag har pyntat isleden idag, med massor av påskfjädrar. Vi har också pyntat ett och annat träd och några buskar, oerhört välkomnande. Vi hade också kul med att köra skoter, spännande. Tur att Ebba går sådant bra gymnasium att hon får! Inte jag dock, men kanske jagmåste ordna det där någon gång nu ändå.

Nu börjar jag bli hungrig och snart är det ju mat, perfekt.

Ebba är en tuff tjej!

Våra fina påskfjädrar, synd att det inte fanns så många rosa bara..

Cristoffer när han trivs som bäst!

Universitet

2009-04-07T11:58:00.002+02:00

One night I had a dream
I dreamed I was walking along the beach with the Lord and across the sky flashed scenes from my life.
For each scene I noticed two sets of footprints, one belonged to me and the other to the Lord.
When the last scene of my life flashed before me,I looked back at the footprints in the sand.
I noticed that many times along the path of my life,there was only one set of footprints.
I also noticed that it happened at the very lowestand saddest times in my life.
This really bothered me and I questioned the Lord about it.
"Lord, you said that once I decided to follow you,you would walk with me all the way,but I have noticed that during the most troublesome times in my lifethere is only one set of footprints.
"I don't understand why in times when I needed you most,you should leave me."
The Lord replied, "My precious, precious child,I love you and I would never, never leave you during your times of trial and suffering.
"When you saw only one set of footprints,it was then that I carried you."

Nu har jag sökt universitetet inför hösten. Både sjukgymnast och teologi, men teologi först. Både Umeå och Uppsala, men Umeå först.

Frukostdrama

2009-04-07T09:29:00.002+02:00

Idag är den lediga dagen innan påsk. Det är inte ens sol ute, tänka sig. Vi är så bortskämda med finväder nu att det finns inte. Det ska dock vara plusgrader i Påsk, fast imorgon kommer det massa mer snö. Vi som nästan var oroliga att det skulle bli tidig vår. Härligt med snö.

Igår hade bastuklubben nytt rekord, jag tror vi bastade i tre timmar. Det är bra med rekord och man kan avhandla mycket i bastun. Nu har jag nästan lärt mig hur det fungerar med frekvenser och kanaler och telefoner, i alla fall nästan!

Idag ska jag städa, det blir så dammigt här så snabbt. Städa och tvätta och kanske något mer spännande som jag inte vet om än. Jag tror dock inte att det här är en spännande dag, det mest spännande osm hänt hittils var dock när Matti, som skulle gå ut och säga till slädhundarna att vara tysta, börjar svära i hallen och sedan ser vi honom springa med den största spaden som vi har i högsta hugg. Det var en jättestor jämthund från byn som var lös och Matti och Stina har löptikar på gården, inte jättelyckat. Nu sitter jämthunden fast i ett träd.

Telemark

2009-04-05T15:26:00.003+02:00

Nu är det några dagar sedan jag var duktig och berättade om alla äventyr vi har, vilket har resulterat i att det finns nya! Jag har upptäckt en ny roligaste jag vet-grej, nämligen telemark! Tänk att det fanns nått så roligt som jag aldrig hade provat? Här om dagen, natten till fredag, fick vi en halvmeter nysnö, så på fredagen efter jobbet tänkte jag, Sandra, Cristoffer och Magnus att vi skulle upp på Tjärpuris och åka lite. Maguns skulle låna Ola´s telisar och Sandra har egna och Cristoffer åker snowboard, så det var bara jag på turskidor och det var ju inte jättekul. Som tur va fanns Liza i närheten och frågade om jag ville låna hennes telemarksgrejor och det ville jag såklart. Tungt att gå upp i djupsnön och det var smulan läskigt högst upp med så brant och ingen häl fast på sidor som bara glider. Jag var lite rädd, men tittde på den fantastiska utsikten som tyvärr den dagen döljdes av några små moln in över Sarek. Vi åkte ner där det inte var jättebrant och efter ungefär tre sängar var jag såld. Det var kanske det roligaste jag gjort i livet! Helt underbart fantastiskt jättekul. Perfekt snö att öva i också, än så länge åker jag på inga vis perfekt telemark utan med mer eller mindre inblandning av slalom i svängarna. Men det kommer! Igår var jag och Magnus uppe igen och övade mer och då var det helt klart och vi såg långt in över Sarek och även Slugga, de snyggaste berget i närheten. Det är himlars tur att jag inte hunnit skaffa några randonnée-skor än... Jag undrar bara hur jag ska klara mig från att vara här en vinter till? Jag tror inte det kommer gå.

Vi har fått massor med nya praktikanter och den gamla, Malin, har just kommit tillbaka. Så nu är vi 19 stycken i personalstyrkan över Påsk. Snart börjar det, allvaret och Påsken. Det ska bli kul, väldans kul men lite slitigt också, så som det är. Jag har jobbat i receptionen idag och kollade lite på familjefjällsbokningar till nästa vinter. Det är massa som kommer tillbaka och har skrivit söta mail om hur roligt det var här. Man blir helt lycklig. Jag ska gra skivor till dem, snart snart, jag måste bara få tid!

Teusajaure

2009-04-02T10:20:00.005+02:00

Nu har det var tur igen! Det är ännu en ”det bästa med att bo här upp-”, att det är så enkelt att ta sig ut på tur när man är ledig bara ett par dagar. Man kan bara fara, det är inget stort projekt. Det är väldigt skönt att komma iväg från stationen, bara att sova bort en natt, som vi gjorde nu, är roligt. Det blir lite äventyr, lite expedition och lite semester. Och finns det nått roligare än att tura?

Den här gången steg vi upp sju, åkte härifrån vid åtta över till Kebnats. Storis körde oss med skoter och vi satt bak i släden på renfällarna och hade det mysigt. En utmärkt början på en tur. Vi, Rebecca, Ola, Sandra och jag, tog bilarna upp till Vietas, vid Stora Sjöfallet. Där hittade vi en liten väg som vi körde in på, men i kom inte så värst långt. Där satte vi på oss skidorna och började den först dagsetappen mot Teusajaure. Vi åkte genom Teusadalen upp till stugan, som är den andra norrut härifrån. Det var en ganska lång första dag på lite drygt tre mil, däremot mest bara platt åkning efter sjöar så det var inte alls så farligt. Vi var nog mer nervösa innan över hur det skulle gå. Det var en oerhört vacker dal, med många mäktiga toppar. Vi hade ganska låga moln den dagen, så vi såg inte allt, men man fick ändå känslan för hur det skulle sett ut. Det var mysigt att åka där nere och bara ana toppar på 1700 meter runt om kring.

Den första sjön vi åker över följer vi spåren efter två tyskar som vi mött på morgonen. Jag och Rebecca åker först och snackar lite. Plötsligt upptäcker vi öppet vatten ungefär tjugo meter bort, det var en adrenalinkick som heter duga. Vi hade som tur var bara samma sträcka kvar till tryggare marker så vi åker på och samtidigt kommer Rebecca på en historia som Storis berättat som två personer som dött när de gick igenom isen på just det här stället på den här sjön. Ingen av oss blev lugnare om jag säger så. Strax efter hittar vi ett skoterspår efter kanten som följer istället. Det var en varm dag och det klibbade en del under skidorna, men inte så farligt.

När vi sitter ungefär halvvägs och håller på att packa ihop lunchen ser Ola fem skotrar som kommer körnades. Usch, tänker vi, i nationalparken och allt, innan vi kommer på att det faktiskt är en skoterled vi åker efter, men ändå! Man får tydligen köra skoter på gränsen mellan Stora Sjöfallets nationalpark och naturreservatet Sjaunja. Det var dock inte slut där, för efter de här fem skotrarna kommer elva till! De åker någon kilometer bort och stannar alla i en klunga och så kommer en helikopter flygande och är säkra på att det har hänt en olycka och att det är fjällräddningen som är ute på skallgånge eller liknande. Det ska snare visa sig att vi inte hade fel på alla punkter. Det åker emellertid vidare och vi ser dem inte mer. Vi åker på och har det allmänt bra. Vi ser en älg på ena sluttningen vid sidan om oss, det såg ut som hemskt jobbigt, även med så långa ben, att gå upp i den djupa snön när det var så brant. Vi åker en sträcka över land, så då får vi lite uppför och lite nerför. Det var så vackert, hela tiden så otroligt vackert. På sommaren måste det vara fantastiskt, då ska vi dit och paddla kajak, fiska, sova i tält och gå på topptur. Teusadalen sägs vara en av Sveriges allra vackraste och jag kan inte annat än att hålla med.

När vi tillslut kommer fram till stugan vad är det första vi ser om inte alla sexton skotrar parkerade på rad? Det visar sig faktiskt vara fjällräddningen som är ute på konferens tillsammans med fjällsäkerhetskommittén eller nått liknande. Vi känner bara att vi inte vill bo med sexton gubbar som redan är ganska runda om fötterna och ska basta vedbastu. Som tur var fick vi ett eget rum att sova i som vi snabbt börjar elda upp värmen i. Efter vår lyxmiddag med röding och potatismos som vi burit med oss mår vi väldigt gott och det är hemskt varmt inomhus. Till och med jag tycker det är väldigt varmt! Det är så att jag som i alla fall sover i överslafen, sover i bara sidenlakan utan täcke. Ola väntar tills jag somnat, sedan öppnar han dörren! Den morgonpigga Ola stiger upp en timme innan oss andra och äter sina medburna apelsiner. Jag retade honom för att han tänkte bära sex stycken, så han tog bara fyra…

Andra dagen var också fantastisk. Då åkte vi rakt över ett pass mellan två höga fjäll, det var uppför, uppför och uppför och sedan bara nerför. Aldrig jobbigt uppför, utan sådär lagom skönt, så man blir varm, men inte andfådd. Det var vackert, bara vita vidder så långt man såg, mäktigt är nog rätt ord. Vi hade sol den dagen också, lite blåst när vi var som högst och det var lite kallt med lunchen, men annars bara sådär bra som man bara har det på turer med Rebecca som alltid har sådan tur med vädret! Det hade snöat hela dagen innan så det var ganska mycket löst puder och det var hur roligt som helst att glida, synd om den som för tillfället var först bara… Jag säger bara att det var tur att vi hade liggunderlag längst back på ryggsäckarna! I sista backen ner mot Vakotavare, den så omtalade, var det faktiskt riktigt brant och riktigt mycket snö, som var så blöt och tung att man inte kunde svänga och inte ploga, behöver jag säga att det var massor av björk också? Det tog sin lilla tid, men det var roligt! Det blev mycket åka på rumpan och sitta på skidorna och så många vurpor att ingen kunde hålla räkningen. Väl framme i Vakotavare fick vi komma in och byta kläder och fick varm glögg av stugvärden. Den godaste glögg jag druckit. Det var en fin tur, jag ser redan fram emot nästa! Glömde jag säga att vi allihop igår kväll kände hur det hettade i ansiktet ungefär som efter en hel dag på klipporna en sommar dag i juli?

Sommartider

2009-03-30T17:24:00.004+02:00

Det allra värsta med sommartid var att jag hade frukost dagen efter och alltså var tvungen att gå upp fem. Egentligen känns de ganska onödigt över lag med den där timmen, i vart fall här uppe. Det är ljust så mycket nu, det är härligt! Speciellt är det bra eftersom vi ska åka skidor drygt tre mil imorgon, då behöver vi mycket tid. Jag, Rebecca, Ola och Sandra beger oss till Teusajaure från Vietas, vi åker här ifrån åtta. En kompromis efter att Rebecca sagt fem och Ola elva. Jag tycker åtta är fint! Det blir en kort tvådagarstur, men kul att vi slipper samma väg, eftersom vi åker Kungsleden tillbaka till Vakotavare i övermorgon och hoppar på bussen til Vietas och åker bil därifrån då.

Jag har jobbat jättemycket frukost senaste tiden, det känns som att förmiddagarna är mitt specialområde nu. Eftermiddagarna har ägnats åt tefatsåkning, vi har testat alla backar inom rimligt avstånd nu, inklusive både vinter- och sommarleden från ovanför trädgränsen. Bäst av allt var vinterleden från första dubbelkrysset och ner till träden, det gick snabbt ska jag säga! Om man inte orkar gå så långt så är backen just innan vedbastun ett bra alternativ och så klart finns ju också den klassiska pulkabacken bakom Nåjden!

Idag är det middag uppe hos Storis, med guld och glitter-tema. Otur att jag inte plockade med mig något glitter hit... Kanske man skulle kolla i repafrådet bland julpysslet? Jag har alltid undrat varför vi har julpyssel här på stationen...

Igår när jag jobbade i repan ringden en pappa som var här på familjefjäll och frågade om nästa års veckor. Hans barn höll på att väsnas i bakgrunden och tillslut säger pappan "Tyst nu, jag pratar med Plupp!". Dagdens finaste komplimang! Annars var det kul imorse när Cristoffer berättade att han drömt att jag hade Tyfus och var grön i ansiktet och hade en orange tunga!

Jag undrar vad jag ska hitta på i mellansäsong? Spännande tid, lugn och ledig men med en del flängande hit och dit, troligen.

Idag blir det till att somna tidigt och ha allt färdigpackat ikväll. Som om jag kommer att klara det...

Det finns nya bilder längst ner på sidan också, som man kan titta på. Alla är mina förutom den på huvudbyggnaden som Sandra har tagit och den på mig som Magnus har tagit.

Rio-tur på fjället

2009-03-27T15:57:00.004+01:00

Vilken bloggande dag det här är. Det är en sådan där lugn och skön ledig dag då man bara återhämtar sig och laddar upp inför frukost imorgon. Jag, Liza, Rio och Aslak ha vart på tur upp på fjället. Vi åkte sommarleden upp, jag ensam och Liza med både hund och pulka. Det var som bra att jag åkte först så att hunden ville komma ifatt så fick hon lite draghjälp. Även om Liza är hemskt tuff och hade klarat det ändå såklart! Jag blir som mer sugen på hund igen nu när Aslak är här. Kanske är jag börjar plugga, vi får se. Vi satte oss i en jättefin driva som Liza och Johan hittade igår, men solen hade hunnit lite väl långt bort för att det skulle vara helt perfekt och Rio blev nog lite kall där uppe och en smula uttråkad så vi åkte runt Danak och vinterleden ner. Jag testade lite telis-svängar men det gick inte så bra, men kul vart det! Eftersom vi inte hann fika på fjället så drog vi fram renskinn och fikade framfr vedboden istället, där var det helt lagomt varmt.

Jag har också inventerat påskpyssel, jag ska få leka med barnen! Det kommer bli kul, vi ska bygga kycklingar, klippa och klistra kort och måla ägg. Det är snart påsk, om två veckor faktiskt. Fats idag är det bara fredag en vanlig vecka och jag och Liza ska titta på På Spåret om det fortfarande gå och virka och ha det lugnt och skönt. Jag trivs med livet här, jag älskar att åka skidor och det vad man gör mest på fjället om vintern. Blir det bättre? Nej.

Bilder

2009-03-27T11:19:00.002+01:00

Johan och Rebecca på toppen av Måskotjhåkkå

Magnus på toppen med den vackra utsikten.

Aslak på Sjöfallsturen, världens finast och snällaste hund och vackraste också för den delen. Det får man alltid höra när man är ute och går med honom.

Det är svårt att gå sist när man sitter fast i en hund som gör allt för att få vara först, men fort går det och det är alltid kul!

Luggen är tillbaka!

2009-03-27T11:05:00.002+01:00

Dagen till ära är jag nyklippt! Malin hade frisösalong igår här i Laponia och klippte, Lillis, Liza, Stefan och mig. Så nu har jag lugg igen, och inte fullt så nötta toppar som innan, jag är faktiskt riktigt nöjd. Det är så bra med folk som kan massa olika saker.

Nu är mina klätterskor påväg också! Vad kul vi ska ha, underbart, helt underbart. Det kliar i mina fingrar. Igår åkte jag och Cristoffer och Matilda upp längs sjön, egentligen med Sjöfallsstugan som mål, men det var vara blankis på sjön så v vände efter ungefär sju kilometer. Fast vi han studera Kierkaus nordvägg väl, där ska vi klättra upp i sommar och vi hittade massa fna stenblock också. Jag är så glad över att jag kommer ha både Cristoffer och Magnus här som kommer kunna lära mig massor. Jag har sagt det förr, men det är så sant. Vi har ett underbart gäng här uppe, jag älskar min fjällfamilj. Innan bastuklubbens sammanträde igår hade vi pulkaåkning, eller egentligen Te-fat. Väldans skoj!

Idag har jag hunnit med att städa igen, det behövdes. Det blir dammigt väldigt fort här, och efter att man skurat så är det alltid lite extra trevligt. Jag har tvättat också, så mitt rum funerar för tillfället som torkrum också. Jag ska strax packa ihop lite grejor och sedan gå och äta lunch. Jag, Liza och Rio ska upp på fjället i finvädret och bara ha det bra.

Nästa vecka blir det tur med expeditionsklubben, Rebecca, Ola och jag och nu även också Sandra! Vi ska åka upp till Vakkotavare och sedan över till Teusajaure. Kul med tur och kul med norrut, där har jag ännu inte hunnit vara något.

Dramatik på fjället

2009-03-25T15:50:00.003+01:00

Jag har fått ha lite äventyr igen. Undrbart! I förrgår var vi uppe på Måskotjåhkkå, ungefär 1400 möh, den högsta toppen vi har i närheten. Jag, Rebecca, StorJohan, Magnus och Tommy var det. Egentligen skulle vi inte hinna upp på allra högsta toppen, eftersom jag började jobba tre, men det sanna expiditionärer som jag och Rebecca är så sprang vi upp allihop ändå. Fantastisk utsikt och ännu underbarare åkning utför. Kanske det roligaste jag gjort i år, helt underbart. Randoneebindningar till mina utförsskidor, det är ett nytt måste, förstå hur underbart det kommer vara då?!

Igår hade vi dramtik här på fjällstationen. Vår älskade Rio körde sin gåstol ut för trappan och blev helt blåslagen i halva ansiktet och fick åka ambulanshelikopter till Gällivare. Som tur var var det ingen fara med honom och de kom tillbaka hit på kvällen igen. Stackars lite, både vattkoppor och flygfärder, men det är världens sötaste och charmigaste barn. Han är glad även fast han är sjuk och idag lekte vi tittut med ett mjölkpaket. Han blir verkligen en del av livet här, jag älskar honom så det nästan gör ont, världens finaste lille kille!

Nu är jag ledig i två dagar, kanske blir det utflykt till Sjöfallsstugan imorgon. Det skulle vara spännande, enligt Matilda spökar det massor där. Vi åker nog tre, men annars tar jag i alla fall Aslak med mig!

Jag har postat paket till Linköping idag, men tolv frimärken. Det är nog det allra mest jag någonsin använt! Det så ganska så roligt ut, speciellt som paketet var tejpat med skavsårstejp eftersom det var det enda jag hittade. Det var till Jonte, hans tröja. Jonte som skrivet tenta imorgon (tror jag det var), vi håller alla tummarna! Vi vill ju att han ska komma hit.

Ikväll blir det en lugn kväll, lite bastu, lite brasa tror jag. Kanske man borde börja på en stickning eller virkning dagen till ära?

Lev och må, det gör jag!

En måndag, fast egentligen onsdag i min arbetsrytm

2009-03-23T10:25:00.002+01:00

Det är fint väder idag med, vi har fått vintern tillbaka. Nu har det snöat och är minus tolv igen. Det syns dock lite för mycket ris invid vissa träd. Sjön har fått en stor spricka, snart har vi en stor vak. Egentligen brukar det vara en vak här nästan hela vintern, men inte i år. Detta bland annat eftersom att sjön är så grund just där att det blir mycket mer strömt än där isleden går ich det är 70 meter. Den här sjön, Langas, är inte direkt reglerad, men både Akkajaure, ovanför, och Stor Lule, är reglerade och därför påverkas vi massor av det. Så fort man börjar tänka på det här blir man lite ledsen över att de har förstört Stor Sjöfallet...

Jag jobbar kväll idag, ensam, igen. Fast nu ska jag jobba med Ola i köket och det blir kul, jag är glad för att han kommit. Jag skulle vilja ut och åka lite skidor idag, men inte ensam och folk bara sover eller dataguidar folk via högtalartelefon samtidigt som man brer mackor till frukost. Vad ska man göra? Kanske man borde ha en lugn dag, fast det hade vi igår. Jag och Matilda åkte till tältkåtan och satte oss och njöt av solen, sedan kom SIK med Tommy och Rebecca i spetsen och försökte fiska. Behöver jag säga att det gick dåligt? Det slutade med att Rebecca ringde Storis som kom med ved och kaffe och allt slutade helt lyckligt. I skulle också ha personalfest igår, men jag var inte riktigt på humör och det tror jag ingen annan var heller, utom kanske Tommy som vart så duktig och ordnat allt. Det var jättefint nere i vedbastun.

Säsongens roligaste kväll

2009-03-22T09:25:00.003+01:00

Igår var utan tvekan säsongens roligaste kväll. Det var bröllop här på stationen och förberedelserna var igång redan tidigt i veckan. Rebecca hade förberett allt in i minsta detalj och det kändes jättetrygt att få komma in och börja putsa bestik vid halv två för att sedan övergå till att plocka in luchen och sedan städa matsalen, flytta bord och duka upp. Det var en väldigt fin duktning och hela matsalen blev jättesnygg. Kvällen flöt så bra, utan missöden och alla verkade glada och nöjda. Jag fick servera brudgummen en gång fast det inte var meningen men såklart inte böra våningstårta, vilket jag är hemskt tacksam för! Jag snubblade i trappan med tre nya spritflaskor, men räddade dem med en ryggdykning, Maja är tillbaka i köket påriktigt! Det finaste på kvällen var helt klart brudvalsen, de var så duktiga på att dansa och framförallt så lyckliga, man verkligen såg hur det lyste ur ögonen på båda två. Ingen av oss var helt torrögd efter det.

Däremot har stackars Rio fått vattkoppor, han är helt prickig. Han är glad ändå, allt som oftast. Världens sötaste lille kille!

Nu kan du få mig så lätt

2009-03-21T10:23:00.002+01:00

Dom är uppe på taken alla är högt över staden
Sommaren snurrade fort, när vi bara snöade bort
Och jag vågade aldrig hålla din hand
Vi är inte såna som i slutet får varann

Och alla bara pratar "är det sant" och "jag har hört om dig"
Jag kommer aldrig tillbaka hit igen
Neonskyltar på gatorna sänder ljus till mig och skatorna
Alla dansar och jag tänker är du också själv, var är du ikväll

Vem kysste Elin bakom ryggen på Marie
Var det den store poeten som hon var förälskad i
Fanns det en plats i hennes värld för två
Snälla skicka ett vykort för jag undrar så

Och jag undrar vad som händer i vår del av stan
Vinden håller tal vid en hamburgerbar
Den har blåst sig trött och alla flickor har gått hem
Du var sötare än dom men jag slängde bort det igen
Jag slängde bort nån slags vän...

Det var så mörkt
Den kvällen jag gick hem
Jag hade hoppats på något, hoppats på något..

Om du vill ha mig, nu kan du få mig så lätt
Om du vill ha mig, nu kan du få mig så lätt
Om du vill ha mig, nu kan du få mig så lätt
Om du vill ha mig, nu kan du få mig
Lura mig nej nej vad folk än säger

Bröllop

2009-03-21T09:14:00.004+01:00

Idag är den stora bröllopsdagen. Vi är allmänt nervösa och stirriga allihop, men det är väldigt roligt. Det skapar verkligen en bra "vi-känsla". Just nu är det både snö, blåst och sol ute, så vigseln blir kanske inomhus. Jag har aldrig serverat på bröllop innan, så det känns ganska läskigt men spännande. Rebecca har lovat att servera bruden så det blir i alla fall inte jag som häller mat i knät på henne och eftersom det är Rebecca som ska servera så kommer det att bli ingen. Vi ska börja duka och göra allting klart två halv två/två-tiden. Sedan blir det jobb till tolv för min del och tre för vissa andra. Jag har vissa speciella arbetsuppgifter som till exempel att se till att det finns servetinklädda skedar till tårtan.

Jag tänkte att jag skulle hinna ut och testa mina nyvallade skidor innan lunch. De var så torra att jag var tvungen att valla över hela skidan, så greppet kommer nog inte vara det optimala!

Jonas har åkte och Ola har kommit. Både tråkigt och roligt. Jag hoppas att det blir någon tur med turgänget, Maja, Rebecca och Ola nu efter bröllopet när det lugnar ner sig.

Annars har det inte hänt så mycket här uppe, det rullar på som vanligt. Jag och Magnus skulle gräva bivak, men det var så mycket buskar att det blev lite jobbigt så vi grävde en underjordisk rutchbana istället. Lisa har åkt hem och ska ut på långvandring nu. Andra Liza och Rio har vart i Överkalix på semester, men är påväg hem snart. Jag har pratat med David, det var roligt, jag saknar honom lika mycket varje gång. Han är bra, speciellt för mig. Jonte kommer nog till Påsk, hoppas jag, men man vet aldrig. Fast annars skulle jag nog bli besviken. Bastuklubben har återupptagit sig efter några dagaras torka, vi märkte att det var för länge sedan när Sandra fick ont i huvudet av vätskebrist eftersom hon inte tvingats drick massa vatten i bastun på några dar!

Sammanträden och döda smådjur

2009-03-16T22:32:00.000+01:00

Gult pass stod det på schemat idag, för mig Sandra, Lisa och Tommy. Det betydde storstädning av källaren hela förmiddagen. Jag tror aldrig källaren har vart så organiserad och luktat så mycket sopa som efter vår framfart. Eftermiddagen ägnades åt att städa Kierkau, där är också skinande rent nu. SRK passade även på att ha sammankomst i köket, jag, Sandra och Lisa. SRK är för de som inte vet en relativt nystartad klubb här på fjällstationen, Saltoluokta RelationsKlubb. Vi har faktiskt ett oerhört rikt föreningsliv här, med klubbar som SIK, SAK, SYK, SHK och så vidare. De flesta klubbar finns nu mera också på facebook efter att jag och Sandra ägnat en stund efter middagen åt att fixa detta. Däremot är det bara hon och jag som är medlemmar än så länge.

Vi har också städat uthyrningen idag och tog då äntligen tag i påsen med de mögliga tälten som legat där sedan i höstas någon gång. Det luktade inte alls gott när vi hällde ut dem på golvet i vår rena tvättstuga. Det värsta var dock när jag skakade ut det fösta tältet innan det skulle tvättas oh det ramlar ur en död mus. Jag fick en smärre chock och var tvungen att lämna över till Tommy. Usch. Nu är det dock rena båda två och hänger på tork och alla pinnar av olika slag ligger i blöt tillsammans med det starkaste rengöringsmedlet jag kunde komma på, golvbrunnemedlet.

Imorgon har jag mitt första serveringspass, dessutom helt ensam. Det är dock bara fem gäster, varav två stugvärdar och en stammis. Det kommer nog gå bra!

Vår?

2009-03-15T11:59:00.001+01:00

Jag tror att det har börjat bli vår hemma. Jag kollade på vädret och såg bara plusgrader. Här är det vinter fortfarande. Jag tycker om det, men det ska också bli spännande att se när allt börjar smälta, hur det kommer att se ut för utan snö.

Jag är ledig idag och gör ingenting. Jag har storstädat på mitt rum, det behövdes. Jag är lite stökig av mig kan man säga. Nu är det dock kliniskt rent, dammsuget, såpatorkat, dammtorkat och iordningplockat. Sängkläderna hänger i torkrummet och väntar på att bli torra och ibäddade i sängen igen. Det är ganska så skönt faktiskt.

Det är jättefint väder ute och jag borde vara ute istället. Fast man måste inte alla dagar, det blir nog en kortare utflykt i eftermiddag istället, med Aslak hoppas jag. Aslak, min älskade hund. Jag behöver prata lite med honom, berätta allt som hänt för honom. Jag brukade ju det i höstas, han är säkert nyfiken! Jag längtar lite efter sommar faktiskt. Efter att gå på tälttur utan plan och bara bestämma dag för dag, efter västkusten och efter att slippa alla vinterkläder. Fast jag älskar vintern med, vitt, vitt och vitt, hela den här storslagenheten som inte riktigt är samma sak utan snön.

Akka - Kurjaure - Vaisaluokta

2009-03-14T17:04:00.005+01:00

Ah, tura. Finns det något bättre? Jag tror inte det, speciellt inte med Rebecca i underbart väder och med en utsikt som tar andan ur en. Vi åkte på en fyradagars tur, eller i alla fall två hela och två halva. Vi åkte direkt efter jobbet, kanske klockan fyra, från Salto upp till Ritsem i onsdags. Vi hade sådan tur att vi både fick åka över till Kebnats med Magnus och sedan låna Sandras bil. Efter att ha vart inne i Ritsem och kollat lite, det var inte så vidare fint faktiskt, så begav vi oss mot Akkastugan klockan sex. Tanten i Ritsem hade sagt att det var 18 kilometer över isen så vi var lite nervösa över att vi skulle komma fram mitt i natten. Innan hade vi hört att det skulle ta ungefär två/tre timmar. Vi åkte på med gott mod medan det mörkade mer och mer. Plötsligt får vi se en orange stimma vid horisonten, det är fullmånen som går upp och hänger som en apelsin på himlen resten av natten.

På väg till Akkastugan

Det tog oss tre timmar över (det var inte 18 utan snarare 12 kilometer) och väl framme i Akka överaskar vi en stugvärld som gått och lagt sig tidigt tillsammans med sitt ”dambesök” och inte väntade sig besök vid nio på kvällen. Björn visade oss dock snabbt tillrätta och vi drog igång en eld i kaminen och åt en sen middag innan vi gick och la oss med de sedvanliga vattenflaskorna i sägen.

Rebecca på trappen

Efter att ha sovit tills vi vaknade (jag vaknade), ätit en långsam frukost och haft det bra begav vi oss vid elvatiden på förmiddagen mot Kutjaure. Juste, först var vi tvungna att använda oss av mitt bärbara apotek eftersom Rebecca sågat sig i fingret när hon skulle såga ved. Det var en hel del blod faktiskt, men ingen större skada skedd. Vi åkte längs med sidan av Akka och hade kanske det finaste väder man kan ha. Minus två grader, inte ett moln på himlen och inte ens en antydan till vind. Vi njöt, i fulla drag. När vi åkt över sjön, Kutjaure, viste vi inte riktigt hur vi skulle hitta upp till stugan. Så vi plockade fram kartan och stod stilla ett tag utanför samebyn och funderade. Rätt som det var kommer en äldre man på skoter rakt mot oss. Hon frågar om vi åkt vilse och visar vilken väg som är bäst att ta. Han till och med tala om vart det finns färdiga hål att fiska i och vart Rebecca kan fråga efter maggot. Det är tur att det finns snälla människor i björnskinnsvantar!

Akka

Jättevackert berg som jag inte just nu minns vad det hette.

Den enda blåsiga kvarten vi hade, ute på Kutjaure.

Vi råkar ändå missa STF-stugan och hittar en annan söt liten stuga, men det är en omväg på kanske tio minuter, så vi ansåg det helt klart värt. När man kommer över sista backkrönet mot Kutjaurestugan blir man hel överväldigad av utsikten, den riktigt tar andan ur en. Man ser ganska så långt in över både Sarek och Padjelanta. Stugan ligger på en liten höjd vid en bro på vilkens andra sida gränsen till Padjelanta går. Den stugan, med sina trevliga stugvärdar som redan hade eldat litegrann, men framförallt på grund av det fantastiska läget, blev snabbt vår nya favoritstuga. Dit kommer jag komma tillbaka. Här tar vi det också lugnt och sover länge, säkert elva timmar för min del. Vi hade en riktig semester och vila upp sig-tur. Rebecca råkade dock hitta en spännande bok som hon var tvungen att läsa ut, vilket gjorde att hon somnade ganska sent. Det var också här som vi roade oss så länge i vedboden med att såga och hugga ved att det blev för mörkt för att vi skulle hinna en tur till Padjelanta.

Kutjaurestugen, Rebecca lägger in på GPSen.

Jag och utsikten från Kutjaure.

Det snygga berget en gång till.

Toppbild från Allak.

Det var ett tak av moln över Akka.

Vid tiotiden begav vi oss upp för en lång backe mot Vaisaluokta. Väl uppe för backen ser vi en liten topp som vi går upp på och där hittar vi ett fjäll som heter Allak. Vi bestämmer oss för att en liten topptur nog kommer vara den perfekta guldkanten på den här turen och utsikten där uppe ifrån måste vara fantastisk. Vi hade fått höra om risk för snö av stugvärlden men med vår vanliga tur är det stålande fint fortfarande. Det tog dock lite längre tid än vi trott upp och det mulnar på lite, men inte alls farligt. Vi får en väldigt fin utsikt i alla fall och det är alltid kul med topptur. Vägen ner var också spännande, det gick ganska så snabbt även med stighudar på. Stighudar på väg nerför är också lite oberäkneligt och hugger på olika ställen ibland. Men det var kul och vi såg en lavin som gått för inte så längesedan vid en klippvägg. Vi skråar vidare ner i dalen mot Vaisaluokta och det går jättebra, även om det ibland är lite läskigt eftersom det är sådant där ljus som gör att man inte har någon aning om hur brant det är och man inte kan utskilja några konturer. Vi åker en liten bit nere på botten innan vi kommer till backen ner not sjön och samebyn. Där börjar vi åka i en bäckravin, men kommer snart till ett hål i isen och inser att vi kanske borde ta en annan väg innan vi faller ner i ett nytt sådant hål. Vi är ganska trötta vid det här laget och vara de där paret hundra meter vi måste upp är ganska jobbiga. Men vi hittar den sommarled som finns och försöker följa den, men det är brant och svårt. Tillslut efter många ramlingar (som vanligt mest från min sida) faller Rebecca och strax efter jag ett par meter därifrån. Vi delar på den sista chokladen, som jag är tvungen att kasta till henne, för att vi ska få lite extra energi till den sista biten. Efter några fler strapatser är vi äntligen nere i byn, som är jättefin med massor med mysiga hur och en Kyrkkåta. Det visar sig dock vara två kilometer kvar till STF-stugen och nu är börjar det bli riktigt jobbigt eftersom vi inte heller vet säkert hur vi ska åka. Vi åker dockrakt på ett par gubbar som säger att isen är bäst och att den är jättetjock och inte farlig alls, inte för imorgon heller när vi ska över den igen. Vi blir lyckliga och åker ner på den och fram till stugan kanske en kilometer bort istället för två.

Röse på toppen av Allak.

Skidor utför Allak

Här var det jobbigt för oss!

Vaisaluokta stuga har kanske den mest effektiva kamin jag eldat i, så vi får riktigt varmt och får oss en god middag framför elden. Vi har mysigt och äter chokladpudding till efterrätt en liten längre bit ifrån elden då det börjar bli riktigt varmt. Tillslut är jag tvungen att ta av mig till bara underställ och dra upp ärmarna. De som känner mig vet att då är det riktigt varmt! Lite jobbigt att sova var det i den värmen faktiskt. Det behövdes inte så mycket varmvattenflaska om man säger så. Vi packade ihop det mest och gjorde i ordning för morgondagen då vi var tvungna att åka vid sju på morgonen för att vara säkra på att hinna i tid då Rebecca började jobba vid tre. Vi steg upp halv sex och åkte verkligen tio över sju, bra jobbat. Eftersom byborna sagt att isen var säker åkte vi rakt över istället för tillbaka mot Akka och isleden. Det gick fint i ungefär en och en halv timme, sedan tappade vi spåret vi följt och fick åka en nätt omväg genom ett väldigt fin landskap av is. Akkajaure, som sjön heter, är ganska tömd just nu, så det var mycket stora stenar och åsar som tidigare legat under ytan som nu stack upp och trasig is på. Det kändes lite som att åka över grönland och eftersom det blev lite långt är vi övertygade om att det var eftersom packisen åkte bakåt med oss!

Farligt i Vaisaluokta

Vacker morgon, Akkajaure

Packis på Akkajaure

Allak, sett från Ritsem

Vi kom fram till Ritsem igen vid tiotiden, där gick vi in och bytte om innan vi åkte till Stora Sjöfallet och tankade innan vi åkte hem och tajmade bussen perfekt så vi trodde vi skulle få plats i någon kälke hem från Kebnats. Det var dock alldeles för mycket folk så vi fick snällt vänta tills Magnus kom tillbaka för packningen. Vi drack lite choklad och satt sedan på oss skidorna igen för att åka över, vi hann dock inte så långt innan Magnus kom och vi hoppade på tillbaka till Kebnats för att hjälpa till att lasta all packning.

Det var en fin tur, det var många gånger vi talade om för varandra att bättre än vi har det nu kan man inte ha det. Det är så det ska vara!

Kasta boll

2009-03-10T22:28:00.002+01:00

Ikväll såg ut att bli en tråkig kväll. Jag tänkte börja sticka på en vante och kom på att jag ville ha det onystade garnet. Så jag skulle alltså börja med att nysta, vilket inte gick så vidare bra. Det var bara trassel och trassel. Jag vart på lite dåligt humör och satte mig på mitt rum och läste lite och lyssnade på Lantz. Efter en kvart kanske börjar jag höra massa musik och går ut i korridoren och träffar Rebecca och Sandra som dragit igång inomhusaktiviteten ett styrkepass i SAK´s klubblokal, gymet. SAK = Saltoluokta Atlet Klubb. Jag ids inte vara med utan sätter mig på pilatesbollen utanför och tittar på. Snart kommer också Magnus och det hela slutar med att vi kastar boll i hela Laponia, pilatesboll. Det är tur att jag har någon att leka med.

Kvällen avslutades med lite TP och sedan en runda med allas efternamn och mellannamn, alltid intressant och kanske någon gång bra att veta! Jag ska packa nu, imorgon jobbar jag frukost och sedan far jag och Rebecca iväg på tur i några dagar. Toppen!

Ravinen

2009-03-09T13:40:00.004+01:00

Idag är första gången jag har vart i ravinen, konstigt nog. Men bättre sent än aldrig har jag hört att det heter. Jag och Cristoffer åkte nerifrån och upp och sedan vinterleden ner. Vi hittade massor med fina boulder- och klätterställen på vägen upp, så nu behöver jag bara mina grejor hit upp. Det kommer bli en fin vår och en fin sommar. På sina ställen var ravinen faktiskt ganska mäktig och det var ett vackert isfall. Den enda jag inte hängde med på var det där med att det skulle ta fyra timmar, för oss tog det två. Fast, som vi kom fram till, det är inte de andra som är långsamma, det är bara vi som är helt grymma!

Här var det väldigt vackert!

Isfallet, fast det är en liten mörk bild. Det ser mycket finare ut påriktigt. Speciellt det till vänster som inte är så gult.

Cristoffer

Här ska vi klättra!

Bonusbild på mig, Rio och Ewalina

Familjefjäll, fast inte mitt

2009-03-08T14:46:00.003+01:00

Skidskola, det är alltid lika roligt! Den här veckan är det väldans söta barn tycker jag. Fast å andra sidan tycker jag det varje gång. Skillnaden är att den här familjefjällsveckan har jag blivit ledig nu för resten av dagen och ska bara vara med igen på onsdag några timmar som Plupp. Lite tråkigt, men ändå lite skönt. Till sommaren kommer jag vara tipptopp igen. Jag har redan tänkt ut massor va roligheter att göra då.

Imorgon har jag repaeftermiddag och ska få prova på lite servering. Det känns som hur länge sedan som helst. Det är det faktiskt också. Det kommer bli kul. Jag måste hinna värma upp innan bröllopet också, det längtar jag till. Jag är massa ledig den här veckan också, fyra dagar faktiskt, i rad. Jag undrar vad jag ska ha för mig då, tur kanske! Bara lite trist ensam, speciellt eftersom att det är vinter. Jag känner mig inte helt säker på vintern ännu. Något kul ska jag hitta på i alla fall.

Alla arbetsdagar kan inte gå utmärkt

2009-03-06T15:53:00.003+01:00

Det här kan jag berätta för alla som vill veta har vart den mest stressiga arbetsdag jag någonsin vart med om. Jag har sprungit från halv sju till tre, konstant. Ändå har jag inte hunnit med allt jag skulle hinna med. Familjefjällsgästerna lämnar stationen idag och det har vart massa lunch, massa tågpåsar, massa våfflor, mackor, bullar och så vidare. Hur roligt som helst, men för mig om inte är van riktigt än blev det lite väl mycket ensam. Skönt att det är över, snart blir det en skidtur för mig.

Imorgon kommer nya gäster, familjefjäll. Så många som de är den här veckan har vi inte vart förr, så jag ska hoppa in och hjälpa Matilda och Gunda lite här och där. Väldigt kul att får vara med, men ändå slippa ansvaret. Familjefjäll är nog bland det roligaste i arbetsväg jag gjort. På tal om familjefjäll, så åkte vår Joel hem imorse också. Tråligt tycker jag, jag har ju vant mig med att ha honom omkring mig, han är ju en del i fjällfamiljen. Det är alltid tråkigt när familjen splitras. fast jag och Sandra bakade en finfin tårta till honom igår i alla fall. Jag kommer kanske titta mig om efter Joel med jämna mellanrum också, precis som jag fortfarande gör med Jonte. En till rolig sak med familjefjäll är att man sällan eller aldrig jobbar ensam, det är mycket roligare att jobba så.

Jonte målar Joel till en mård/mårdhund. Det är roligt med personlafester!

Utsikt från vinterleden, kanske två kilometer upp från stationen.

Jonte påväg till Sitojaure.

Jag, sminkad till Plupp, men tyvärr utan kostymen. De bilderna kommer senare!

Dags för bilder

2009-03-04T13:41:00.006+01:00

Nu kommer bilder från första månaden här uppe. Tiden har gått så fort att jag knappast kan förstå att det är mars redan. Det var januari när jag åkte hit, vart försvann februari någonstanns? Fast jag har hunnit med en hel del också. Allt från översvämning, Kivikkjokk och fågeljakt till att klä ut mig till Plupp, gå på snöskopromenader och njuta av tystanden här uppe. En del kommer i bilder nu, annat sedan. Det kommer historier också, så småningom.

Översvämning i Laponia. Vi tömde på vatten till ungefär halv två, detta efter att vi massor med timmar försökt hjälpa Johan med att slå på vattnet. Det var en lång och spännande dag, och blöt.

Kvikkjokktur, fyra dagar med perfekt väder och underbart tursällskap. Vi fick se mycket vackert. Det var en fin tur. Jag och Rebecca kommer tillbaka till sommaren.

Här är utsikten över den dalgång vi bor i. Lulep Kerkau är fjället till vänster. Tre kilometer upp för vinteleden söderut.

Vi var på snabbvisit i Sarek!

Fantastiska solnedgångar.

Allt det här tog lång tid, nu ska jag jobba. Men den som väntar på något gott...

2009-01-30T13:13:00.000+01:00

Idag har vi skurat hela källaren i Laponia, nu luktar allt sopa istället för avloppsvatten. En mycket markant förändring till det bättre.

Idag ska jag ta det lugnt, ringa till de två familjer som är kvar på min list över den första familjefjällveckan. Familjefjäll känns roligare och roligare, någon dag här snart ska jag få titta på det schema som Liza har gjort och då tror jag det kommer klarna ännu mer. Det känns alltid bra när man kan börja ta på saker. Vi ska yoga lite också, jag och Rebecca och andra frivilliga.

Lugnt ska det vara idag eftersom jag måste kurera lite förkylning eftersom att imorgon ge vi oss ut på tur till Kvikkjokk. Jag, Rebecca och Ola, närmare bestämt. Ola är här uppe och hälsar på några dagar, så vi tänkte passa på att åka iväg nu när vi har tid. Det tar fyra dagar dit och vi ska sova inomhus. Sedan åker vi skolbuss till Jokkmokk och bil därifrån och hem. Väldigt spännande tycker jag, jag har ju aldrig turat på vintern förr. Det känns mycket tryggt att åka med Rebecca och Ola då. Jag måste bara sluta snora så mycket…

Vi är tio stycken som bor här nu. Johan, Rebecca och Teresa, som var här när jag och Matilda kom. Igår kom också Liza, Johan och Rio, Jonas och Ola. Ola åker dock härifrån på onsdag. Det kommer några fler också, två tror jag närmare bestämt. Sedan har vi också några som ska vara här uppe en kort tid, som praktikanter, folk som ska vara bara familjefjäll och så. Karin och Ewalina kommer upp, inte samtidigt, men kul ändå!

Nu har jag druckit upp mitt kaffe och ska värma lite mat till lunch. Vi får se om internet fungerar så ja kan lägga in den här texten, det är lite si och så med det.

Lev och må, det gör jag!

Första dagarna på stationen - ett innehållsrikt äventyr

2009-01-29T23:05:00.004+01:00

Jag har hunnit med några dagar på fjället nu. Jag och Matilda kom med tåg till Gällivare i måndags där Johan hämtade upp oss. Vi gjorde lite ärenden och hälsade på hos Liza med familj innan vi åkte in mot Saltoluokta. På vägen hann vi med att se både en väldigt fin räv och en älg. Teresa hämtade oss med skoter och kälkar i Kebnat och där kurade jag och Matilda ihop oss tillsammans med den gigantiska packning som vi hade med oss. Att åka upp till stationen genom den glesa knotiga skogen var som att åka in i en saga. Det är otroligt vackert här uppe, så vackert som det bara kan bli tror jag. För det har inte vart så bra väder, rent siktmässigt än. Första kvällen åkte jag, Rebecca och Johan ut på en skidtur till Djupviken. 7-8km i svarta natten, jag som hade glömt min pannlampa i mitten upp och ner för okända backar. Som tur var var det mest platt. Det var ändå kanske den bäska skidturen jag åkt på i år. När vi stannade och skulle vända i Djupviken och allt blev helt tyst och stilla och det enda som syntes var röken från våra andedräkter i ljuset från pannlamporna då viste jag precis varför jag bor här.

Vi har åkt skidor varje dag och vart ute en hel del. Uppfriskande. Vi har hunnit med att se Lodjursspår, igår. En jättesnäll naturbevakare talade om för oss vart vi kunde hitta dem. Just nu vill jag gärna bli naturbevakare, det verkar vara ett bra jobb!

Igår var kanske den längsta dagen jag har haft i livet. Det var dagen vi skulle sätta igång vattnet här på stationen. Innan dess har vi hämtat vatten i dunkar i en kallkälla. Dagen började lugnt och skönt med yoga klockan åtta och sedan grötfrukost uppe hos Johan i lägenheten. Dagen förflöt lugnt vidare tills vi åkte utefter sjön och hittade spåren vid halv tre. det hade vart lite svårt att få igång vattnet innan, det kom aldrig upp till husen. och när vi ungeför en timme senare kom tillbaka var Johan säker på att det var något fel. Vi började leta efter en läcka någonstanns och trampade upp snön längst ledningarna något hundratal meter för att känna som vattnet kommit upp någonstanns. det hade nämligen spolat flera tusen liter, så vi tänkte att någonstanns måste det ju vara. Vi hittade dock ingenting och tillslut kom Johan på en annan idé, och vi gick ner till sjön och öppnade en brun, där hittade vi att det kom ut vatten och fick höra av en expert att då måste det vara några små brunnar uppe i pulkabacken som är öppna. Dit begav vi oss alltså rustade med spadar och tålamod. Vi hann gräva några timmar och väldigt många kvadratmeter innan Johan kom på vad det egentligen var för fel. Vilket var en öppen kran i brunnen brevid den första, vilket gjorde att det rann över i den andra. Det var dock ett tjockt lager is i den, så vi fick isborra och hamra en hel del innan Johan stoppade ner handen i isvattnet och stängde kranen. Jag tyckte lite synd om honom, det såg så kallt ut!

Vi gick in och åt en sen grötmiddag och kände oss nöjda med att ha löst problemet. Vattnet fungerade i Laponia, den byggnad där vi bor och vi var glada. Efter den otroligt goda gröten gick vi vidare till huvudbyggnade och sedan till ett par till hus för att sätta på vattnet och se så att alla kranar fungerade och att det inte läckte någonstanns. När vi har vart iväg någon timme sådär kommer Teresa springandes och talar om att det är översvämning i källaren i Laponia. Det var helt sant och det var en dm vatten på golvet i många rum och hela tiden kom det upp mer och mer vatten ur avloppen. Vi hade en ispropp i avloppet, som som tur var Johan hittade efter att han hade hjälpt oss att börja tömma källaren på vatten. Till detta hör också att vi alla, utom Johan, bor i källaren. Jag hade dock tur och hade inget vatten i mitt rum. Men vi tömde vatten till halv två på natten, så slutade det komma upp mer. Och idag lostnade proppen och nu fungerar allt bra, vi har till och med börjat få lite varmvatten, så imorgon kanske man kan få duscha för första gången! Rinnande vatten är faktiskt nått alldeles extra, det märker man när man saknar det.

2009-01-22T10:04:00.002+01:00

Jaha, det är tordags förmiddag och delar av släkten kommer om en halvtimme. Jag har lovat att göra iordning semlor till dem. Packningen är fortfarande ett stort kaos, fast ändå kan jag känna att det kaos som nu råder är lite mer organiserat än det kaos som fanns igår. Inbilning eller inte, det känns i vart fall bättre. Det lär ändå bli en lång natt på söndag. Nu åker jag till Vilhelmina.
Lev och Må!

Impregnering

2009-01-21T18:29:00.003+01:00

Nu har jag impregnerat, mina lungor har säkert tagit skada en hel massa, men jag kommer förhoppningsvis hålla mig torrare än om jag inte offrat mig just idag. Impregneringsspray luktar inte gott och det luktar starkt, men det är effektivt. Ett nödvändigt ont också, eftersom jag faktiskt tvättade skaljackan när jag ändå var i farten.

En middag, ett par sargade lungor och ett Lantz i P1 senare är det dags för lite sporadiskt handbollstittande och snart kommer nog Emma.

2009-01-21T15:29:00.002+01:00

Nu är den första väskan full och jag har fortfarande en full tvättmaskin halvvägs klar och dyngsur... Alla skor och sovsäck och liggunderlag är kvar, liksom några böcker, necessär och säkert minst sju saker till som jag har glömt för tillfället. Snart kommer den riktiga paniken att infinna sig. Jag kommer ha fem olika väskor med mig har ja räknat ur. Skidväska, pjäxväska, ryggsäck, en bag och den lilla ryggsäcken. Det finns ingen hejd, tur att jag inte åker ensam. Tur att Matilda har med sig en gigantisk keyboard, då behöver jag inte känna mig ensam.

Nu ska jag koka te och tita på konståkning, välbehövligt avbrott från packningen. Jag behöver distans!

2009-01-21T10:05:00.002+01:00

Finns det något som är roligare än att packa? Svaret är Ja, massor. Speciellt när jag inte hittar det jag vill hitta, så som de sockar jag letar efter och på något underligt visa har alla min trosor också försvunnit.

Just nu funderar jag starkt på att lämna utförsutrustningen hemma... Den tar så mycket plats! Jag tror inte att jag kommer använda den så värst mycket heller. Vi får se hur det är med plats. Nu ska jag gå ut i garaget och leta efter en pjäxväska och sedan ska jag sätta en semmeldeg. Jag och Emma bakar alltid semlor, så om jag nu är bortrest på semmeldagen så får vi ta det tidigare helt enelt.

Skofett och skotant gick inte ihop

2009-01-21T08:24:00.003+01:00

Det står en blå väska på min röda matta nu, den är till hälften fyld av böcker, garn och kläder. Idag ska jag tvätta, tvätta och tvätta lite mer, sedan kan jag fylla på väskan med mer saker!

Jag ska hämta upp pilatesbollen och se vad jag kan göra med den, Rebecca vill nämligen att jag ska ha med den. Själv har jag ingen aning om hur man får ut luften ur den och ännu mindre kunskap om hur man sedan blåser upp den. Jag brukar dock var ganska teknisk, så kanske jag kan tänka ut något. Vart den ska rymmas är en annan ska.!..

Jag var så sur igår när jag skulle köpa skofett, jag förklarade och förklarade och ändå färstod butiksbiträdet ingenting. När jag tillslut trodde hon förstod och fick en burk som så ut som det jag ville ha så orkade jag inte prata mer utan tog den direkt. Fast när jag en kvart senare öppnade den tillsammans med Johanna på NK visade det sig att den var helt flytande och inte alls som jag vill. Johanna bara skrattade, hon hade minsan förstått vad jag menade direk. Vi surade lite över skotanten och jag bestämde mig för att gå tillbaka med burken. Väl där visade det sig att jag inte fick lämna tillbaka den... Jag blev ännu surare och gick in på skoaffären alladeles brevid och hittade rätt fett på tio sekunder, och då hann jag men att titta på lite skor också. Jag hade en stark lust att gå tillbaka till skotanten och visa henne, som tur var kunde jag behärska mig!

2009-01-20T07:48:00.004+01:00

Nu har jag jobbat färdigt på dagis, hrm Förskolan menar jag såklart, för den här gången. Idag ska jag åka till Umeå och fixa de sista sakerna som behöver ordnas med innan jag åker norröver. Dessa saker innefattar att köpa garn och skofett. Skofett skulle vara ganska skönt om jag glömde bort, då slipper jag smörja skorna. Det är inte min roligaste sysselsättning och man bli så kladdig om händerna! Men å andra sidan skulle skorna kanske inte må så bra av att bli bortglömda på det viset, så jag får nog se till att komma ihåg det ändå.

Det blir inte mycket jobb för mig i januari i år, men desto mer tid för skidor på fjället. Senaste veckan har vart en usel skidvecka, vilket betyder att jag inte en endaste gång har både haft tid och ork samtidigt. Kanske imorgon, som ett välkommet avbrott i allt packande? Imorgon måste nämligen all packning vara i sort sätt klar. På torsdag åker vi allihop till Vilhelmina för farfars begravning och kommer inte tillbaka fören söndagkväll.

Aslak

2009-01-19T18:29:00.003+01:00

Den vackra hunden på bilderna är tyvärr inte min, utan Lizas. Han bodde dock hos Rebecca på Blåhammarn i sommras, då Liza blivit mamma. Han heter Aslak följde mig på många turer och utflykter. En oerhört vacker hund om än kanske inte världens mest sociala. Jag älskade honom som mest när han sov på mina fötter i tältet. Han både värmde mig och höll mig sällskap. Jag tycker också det är roligare att gå tillsammans med honom, än helt ensam. Jag har pratar om väldigt mycket med Aslak, han lyssnar så bra! Fast det måste erkännas att när han är på sitt värsta renjagarhumör och det finns tusen renar på fjället så är det betydligt lugnare att vara ensam. Alla har vi våra brister..

2009-01-18T20:52:00.004+01:00

Jag har gjort en packningshörna i mitt rum nu, där ligger de böcker jag ska ha med, apoteket, diverse duschgrejor, nysmorda osnörda kängorna och massor med bilder som jag skrivit ur för att ha på väggen. Jag stoppade bilderna i en gul mapp med ett fönster på och ut ur det lilla fönstret kikar nu Milly ut. Hon och Julian får också vara med!

Jag fick spontanbesök av Markus, Ewalina och Karin idag, mina gamla fjällkollegor. Det är sådant man blir lycklig av, fina vänner. Sådana fick jag en del av på Blåhammarn och några får jag också ha med mig till Saltoluokta, tänk så bra!

Stormsteg

2009-01-18T15:47:00.000+01:00

Jag har börjat packa och alldeles snart packar jag och Matilda in våra väskor på tåget och åker till Saltoluokta, där Johan och snart Rebecka väntar på oss. Jag har ännu inte sätt Salto i verkligheten och därav får ni nöja er med andra fjällbilder på bloggen tillsvidare.

Jag har skrivit en packlista för "konstiga" saker som inte får glömmas. Några saker som ingår är Garn, Häftmassa, Kamerasladd och Bankdosa.

Idag snöar det och är blåsväder här hemma i Vännäs. Enligt Johan är det inte så trevligt uppe i norrbotten heller, mycket blåst och lite snö. Vi får hoppas att det tar sig snart.

På den här bloggen ska jag försöka uppdatera intresserade om vardagen på fjället, göra er avundsjuka genom att visa bilder på hur vackert vi bor och berätta om våra äventyr.

Lev och Må