Sommartider

Det allra värsta med sommartid var att jag hade frukost dagen efter och alltså var tvungen att gå upp fem. Egentligen känns de ganska onödigt över lag med den där timmen, i vart fall här uppe. Det är ljust så mycket nu, det är härligt! Speciellt är det bra eftersom vi ska åka skidor drygt tre mil imorgon, då behöver vi mycket tid. Jag, Rebecca, Ola och Sandra beger oss till Teusajaure från Vietas, vi åker här ifrån åtta. En kompromis efter att Rebecca sagt fem och Ola elva. Jag tycker åtta är fint! Det blir en kort tvådagarstur, men kul att vi slipper samma väg, eftersom vi åker Kungsleden tillbaka till Vakotavare i övermorgon och hoppar på bussen til Vietas och åker bil därifrån då.

Jag har jobbat jättemycket frukost senaste tiden, det känns som att förmiddagarna är mitt specialområde nu. Eftermiddagarna har ägnats åt tefatsåkning, vi har testat alla backar inom rimligt avstånd nu, inklusive både vinter- och sommarleden från ovanför trädgränsen. Bäst av allt var vinterleden från första dubbelkrysset och ner till träden, det gick snabbt ska jag säga! Om man inte orkar gå så långt så är backen just innan vedbastun ett bra alternativ och så klart finns ju också den klassiska pulkabacken bakom Nåjden!

Idag är det middag uppe hos Storis, med guld och glitter-tema. Otur att jag inte plockade med mig något glitter hit... Kanske man skulle kolla i repafrådet bland julpysslet? Jag har alltid undrat varför vi har julpyssel här på stationen...

Igår när jag jobbade i repan ringden en pappa som var här på familjefjäll och frågade om nästa års veckor. Hans barn höll på att väsnas i bakgrunden och tillslut säger pappan "Tyst nu, jag pratar med Plupp!". Dagdens finaste komplimang! Annars var det kul imorse när Cristoffer berättade att han drömt att jag hade Tyfus och var grön i ansiktet och hade en orange tunga!

Jag undrar vad jag ska hitta på i mellansäsong? Spännande tid, lugn och ledig men med en del flängande hit och dit, troligen.

Idag blir det till att somna tidigt och ha allt färdigpackat ikväll. Som om jag kommer att klara det...

Det finns nya bilder längst ner på sidan också, som man kan titta på. Alla är mina förutom den på huvudbyggnaden som Sandra har tagit och den på mig som Magnus har tagit.

Rio-tur på fjället

Vilken bloggande dag det här är. Det är en sådan där lugn och skön ledig dag då man bara återhämtar sig och laddar upp inför frukost imorgon. Jag, Liza, Rio och Aslak ha vart på tur upp på fjället. Vi åkte sommarleden upp, jag ensam och Liza med både hund och pulka. Det var som bra att jag åkte först så att hunden ville komma ifatt så fick hon lite draghjälp. Även om Liza är hemskt tuff och hade klarat det ändå såklart! Jag blir som mer sugen på hund igen nu när Aslak är här. Kanske är jag börjar plugga, vi får se. Vi satte oss i en jättefin driva som Liza och Johan hittade igår, men solen hade hunnit lite väl långt bort för att det skulle vara helt perfekt och Rio blev nog lite kall där uppe och en smula uttråkad så vi åkte runt Danak och vinterleden ner. Jag testade lite telis-svängar men det gick inte så bra, men kul vart det! Eftersom vi inte hann fika på fjället så drog vi fram renskinn och fikade framfr vedboden istället, där var det helt lagomt varmt.

Jag har också inventerat påskpyssel, jag ska få leka med barnen! Det kommer bli kul, vi ska bygga kycklingar, klippa och klistra kort och måla ägg. Det är snart påsk, om två veckor faktiskt. Fats idag är det bara fredag en vanlig vecka och jag och Liza ska titta på På Spåret om det fortfarande gå och virka och ha det lugnt och skönt. Jag trivs med livet här, jag älskar att åka skidor och det vad man gör mest på fjället om vintern. Blir det bättre? Nej.

Bilder

Johan och Rebecca på toppen av Måskotjhåkkå

Magnus på toppen med den vackra utsikten.

Aslak på Sjöfallsturen, världens finast och snällaste hund och vackraste också för den delen. Det får man alltid höra när man är ute och går med honom.

Det är svårt att gå sist när man sitter fast i en hund som gör allt för att få vara först, men fort går det och det är alltid kul!

Luggen är tillbaka!

Dagen till ära är jag nyklippt! Malin hade frisösalong igår här i Laponia och klippte, Lillis, Liza, Stefan och mig. Så nu har jag lugg igen, och inte fullt så nötta toppar som innan, jag är faktiskt riktigt nöjd. Det är så bra med folk som kan massa olika saker.

Nu är mina klätterskor påväg också! Vad kul vi ska ha, underbart, helt underbart. Det kliar i mina fingrar. Igår åkte jag och Cristoffer och Matilda upp längs sjön, egentligen med Sjöfallsstugan som mål, men det var vara blankis på sjön så v vände efter ungefär sju kilometer. Fast vi han studera Kierkaus nordvägg väl, där ska vi klättra upp i sommar och vi hittade massa fna stenblock också. Jag är så glad över att jag kommer ha både Cristoffer och Magnus här som kommer kunna lära mig massor. Jag har sagt det förr, men det är så sant. Vi har ett underbart gäng här uppe, jag älskar min fjällfamilj. Innan bastuklubbens sammanträde igår hade vi pulkaåkning, eller egentligen Te-fat. Väldans skoj!

Idag har jag hunnit med att städa igen, det behövdes. Det blir dammigt väldigt fort här, och efter att man skurat så är det alltid lite extra trevligt. Jag har tvättat också, så mitt rum funerar för tillfället som torkrum också. Jag ska strax packa ihop lite grejor och sedan gå och äta lunch. Jag, Liza och Rio ska upp på fjället i finvädret och bara ha det bra.

Nästa vecka blir det tur med expeditionsklubben, Rebecca, Ola och jag och nu även också Sandra! Vi ska åka upp till Vakkotavare och sedan över till Teusajaure. Kul med tur och kul med norrut, där har jag ännu inte hunnit vara något.

Dramatik på fjället

Jag har fått ha lite äventyr igen. Undrbart! I förrgår var vi uppe på Måskotjåhkkå, ungefär 1400 möh, den högsta toppen vi har i närheten. Jag, Rebecca, StorJohan, Magnus och Tommy var det. Egentligen skulle vi inte hinna upp på allra högsta toppen, eftersom jag började jobba tre, men det sanna expiditionärer som jag och Rebecca är så sprang vi upp allihop ändå. Fantastisk utsikt och ännu underbarare åkning utför. Kanske det roligaste jag gjort i år, helt underbart. Randoneebindningar till mina utförsskidor, det är ett nytt måste, förstå hur underbart det kommer vara då?!

Igår hade vi dramtik här på fjällstationen. Vår älskade Rio körde sin gåstol ut för trappan och blev helt blåslagen i halva ansiktet och fick åka ambulanshelikopter till Gällivare. Som tur var var det ingen fara med honom och de kom tillbaka hit på kvällen igen. Stackars lite, både vattkoppor och flygfärder, men det är världens sötaste och charmigaste barn. Han är glad även fast han är sjuk och idag lekte vi tittut med ett mjölkpaket. Han blir verkligen en del av livet här, jag älskar honom så det nästan gör ont, världens finaste lille kille!

Nu är jag ledig i två dagar, kanske blir det utflykt till Sjöfallsstugan imorgon. Det skulle vara spännande, enligt Matilda spökar det massor där. Vi åker nog tre, men annars tar jag i alla fall Aslak med mig!

Jag har postat paket till Linköping idag, men tolv frimärken. Det är nog det allra mest jag någonsin använt! Det så ganska så roligt ut, speciellt som paketet var tejpat med skavsårstejp eftersom det var det enda jag hittade. Det var till Jonte, hans tröja. Jonte som skrivet tenta imorgon (tror jag det var), vi håller alla tummarna! Vi vill ju att han ska komma hit.

Ikväll blir det en lugn kväll, lite bastu, lite brasa tror jag. Kanske man borde börja på en stickning eller virkning dagen till ära?

Lev och må, det gör jag!

En måndag, fast egentligen onsdag i min arbetsrytm

Det är fint väder idag med, vi har fått vintern tillbaka. Nu har det snöat och är minus tolv igen. Det syns dock lite för mycket ris invid vissa träd. Sjön har fått en stor spricka, snart har vi en stor vak. Egentligen brukar det vara en vak här nästan hela vintern, men inte i år. Detta bland annat eftersom att sjön är så grund just där att det blir mycket mer strömt än där isleden går ich det är 70 meter. Den här sjön, Langas, är inte direkt reglerad, men både Akkajaure, ovanför, och Stor Lule, är reglerade och därför påverkas vi massor av det. Så fort man börjar tänka på det här blir man lite ledsen över att de har förstört Stor Sjöfallet...

Jag jobbar kväll idag, ensam, igen. Fast nu ska jag jobba med Ola i köket och det blir kul, jag är glad för att han kommit. Jag skulle vilja ut och åka lite skidor idag, men inte ensam och folk bara sover eller dataguidar folk via högtalartelefon samtidigt som man brer mackor till frukost. Vad ska man göra? Kanske man borde ha en lugn dag, fast det hade vi igår. Jag och Matilda åkte till tältkåtan och satte oss och njöt av solen, sedan kom SIK med Tommy och Rebecca i spetsen och försökte fiska. Behöver jag säga att det gick dåligt? Det slutade med att Rebecca ringde Storis som kom med ved och kaffe och allt slutade helt lyckligt. I skulle också ha personalfest igår, men jag var inte riktigt på humör och det tror jag ingen annan var heller, utom kanske Tommy som vart så duktig och ordnat allt. Det var jättefint nere i vedbastun.

Säsongens roligaste kväll

Igår var utan tvekan säsongens roligaste kväll. Det var bröllop här på stationen och förberedelserna var igång redan tidigt i veckan. Rebecca hade förberett allt in i minsta detalj och det kändes jättetrygt att få komma in och börja putsa bestik vid halv två för att sedan övergå till att plocka in luchen och sedan städa matsalen, flytta bord och duka upp. Det var en väldigt fin duktning och hela matsalen blev jättesnygg. Kvällen flöt så bra, utan missöden och alla verkade glada och nöjda. Jag fick servera brudgummen en gång fast det inte var meningen men såklart inte böra våningstårta, vilket jag är hemskt tacksam för! Jag snubblade i trappan med tre nya spritflaskor, men räddade dem med en ryggdykning, Maja är tillbaka i köket påriktigt! Det finaste på kvällen var helt klart brudvalsen, de var så duktiga på att dansa och framförallt så lyckliga, man verkligen såg hur det lyste ur ögonen på båda två. Ingen av oss var helt torrögd efter det.

Däremot har stackars Rio fått vattkoppor, han är helt prickig. Han är glad ändå, allt som oftast. Världens sötaste lille kille!

Nu kan du få mig så lätt

Dom är uppe på taken alla är högt över staden
Sommaren snurrade fort, när vi bara snöade bort
Och jag vågade aldrig hålla din hand
Vi är inte såna som i slutet får varann

Och alla bara pratar "är det sant" och "jag har hört om dig"
Jag kommer aldrig tillbaka hit igen
Neonskyltar på gatorna sänder ljus till mig och skatorna
Alla dansar och jag tänker är du också själv, var är du ikväll

Vem kysste Elin bakom ryggen på Marie
Var det den store poeten som hon var förälskad i
Fanns det en plats i hennes värld för två
Snälla skicka ett vykort för jag undrar så

Och jag undrar vad som händer i vår del av stan
Vinden håller tal vid en hamburgerbar
Den har blåst sig trött och alla flickor har gått hem
Du var sötare än dom men jag slängde bort det igen
Jag slängde bort nån slags vän...

Det var så mörkt
Den kvällen jag gick hem
Jag hade hoppats på något, hoppats på något..

Om du vill ha mig, nu kan du få mig så lätt
Om du vill ha mig, nu kan du få mig så lätt
Om du vill ha mig, nu kan du få mig så lätt
Om du vill ha mig, nu kan du få mig
Lura mig nej nej vad folk än säger

Bröllop

Idag är den stora bröllopsdagen. Vi är allmänt nervösa och stirriga allihop, men det är väldigt roligt. Det skapar verkligen en bra "vi-känsla". Just nu är det både snö, blåst och sol ute, så vigseln blir kanske inomhus. Jag har aldrig serverat på bröllop innan, så det känns ganska läskigt men spännande. Rebecca har lovat att servera bruden så det blir i alla fall inte jag som häller mat i knät på henne och eftersom det är Rebecca som ska servera så kommer det att bli ingen. Vi ska börja duka och göra allting klart två halv två/två-tiden. Sedan blir det jobb till tolv för min del och tre för vissa andra. Jag har vissa speciella arbetsuppgifter som till exempel att se till att det finns servetinklädda skedar till tårtan.

Jag tänkte att jag skulle hinna ut och testa mina nyvallade skidor innan lunch. De var så torra att jag var tvungen att valla över hela skidan, så greppet kommer nog inte vara det optimala!

Jonas har åkte och Ola har kommit. Både tråkigt och roligt. Jag hoppas att det blir någon tur med turgänget, Maja, Rebecca och Ola nu efter bröllopet när det lugnar ner sig.

Annars har det inte hänt så mycket här uppe, det rullar på som vanligt. Jag och Magnus skulle gräva bivak, men det var så mycket buskar att det blev lite jobbigt så vi grävde en underjordisk rutchbana istället. Lisa har åkt hem och ska ut på långvandring nu. Andra Liza och Rio har vart i Överkalix på semester, men är påväg hem snart. Jag har pratat med David, det var roligt, jag saknar honom lika mycket varje gång. Han är bra, speciellt för mig. Jonte kommer nog till Påsk, hoppas jag, men man vet aldrig. Fast annars skulle jag nog bli besviken. Bastuklubben har återupptagit sig efter några dagaras torka, vi märkte att det var för länge sedan när Sandra fick ont i huvudet av vätskebrist eftersom hon inte tvingats drick massa vatten i bastun på några dar!

Sammanträden och döda smådjur

Gult pass stod det på schemat idag, för mig Sandra, Lisa och Tommy. Det betydde storstädning av källaren hela förmiddagen. Jag tror aldrig källaren har vart så organiserad och luktat så mycket sopa som efter vår framfart. Eftermiddagen ägnades åt att städa Kierkau, där är också skinande rent nu. SRK passade även på att ha sammankomst i köket, jag, Sandra och Lisa. SRK är för de som inte vet en relativt nystartad klubb här på fjällstationen, Saltoluokta RelationsKlubb. Vi har faktiskt ett oerhört rikt föreningsliv här, med klubbar som SIK, SAK, SYK, SHK och så vidare. De flesta klubbar finns nu mera också på facebook efter att jag och Sandra ägnat en stund efter middagen åt att fixa detta. Däremot är det bara hon och jag som är medlemmar än så länge.

Vi har också städat uthyrningen idag och tog då äntligen tag i påsen med de mögliga tälten som legat där sedan i höstas någon gång. Det luktade inte alls gott när vi hällde ut dem på golvet i vår rena tvättstuga. Det värsta var dock när jag skakade ut det fösta tältet innan det skulle tvättas oh det ramlar ur en död mus. Jag fick en smärre chock och var tvungen att lämna över till Tommy. Usch. Nu är det dock rena båda två och hänger på tork och alla pinnar av olika slag ligger i blöt tillsammans med det starkaste rengöringsmedlet jag kunde komma på, golvbrunnemedlet.

Imorgon har jag mitt första serveringspass, dessutom helt ensam. Det är dock bara fem gäster, varav två stugvärdar och en stammis. Det kommer nog gå bra!

Vår?

Jag tror att det har börjat bli vår hemma. Jag kollade på vädret och såg bara plusgrader. Här är det vinter fortfarande. Jag tycker om det, men det ska också bli spännande att se när allt börjar smälta, hur det kommer att se ut för utan snö.

Jag är ledig idag och gör ingenting. Jag har storstädat på mitt rum, det behövdes. Jag är lite stökig av mig kan man säga. Nu är det dock kliniskt rent, dammsuget, såpatorkat, dammtorkat och iordningplockat. Sängkläderna hänger i torkrummet och väntar på att bli torra och ibäddade i sängen igen. Det är ganska så skönt faktiskt.

Det är jättefint väder ute och jag borde vara ute istället. Fast man måste inte alla dagar, det blir nog en kortare utflykt i eftermiddag istället, med Aslak hoppas jag. Aslak, min älskade hund. Jag behöver prata lite med honom, berätta allt som hänt för honom. Jag brukade ju det i höstas, han är säkert nyfiken! Jag längtar lite efter sommar faktiskt. Efter att gå på tälttur utan plan och bara bestämma dag för dag, efter västkusten och efter att slippa alla vinterkläder. Fast jag älskar vintern med, vitt, vitt och vitt, hela den här storslagenheten som inte riktigt är samma sak utan snön.

Akka - Kurjaure - Vaisaluokta

Ah, tura. Finns det något bättre? Jag tror inte det, speciellt inte med Rebecca i underbart väder och med en utsikt som tar andan ur en. Vi åkte på en fyradagars tur, eller i alla fall två hela och två halva. Vi åkte direkt efter jobbet, kanske klockan fyra, från Salto upp till Ritsem i onsdags. Vi hade sådan tur att vi både fick åka över till Kebnats med Magnus och sedan låna Sandras bil. Efter att ha vart inne i Ritsem och kollat lite, det var inte så vidare fint faktiskt, så begav vi oss mot Akkastugan klockan sex. Tanten i Ritsem hade sagt att det var 18 kilometer över isen så vi var lite nervösa över att vi skulle komma fram mitt i natten. Innan hade vi hört att det skulle ta ungefär två/tre timmar. Vi åkte på med gott mod medan det mörkade mer och mer. Plötsligt får vi se en orange stimma vid horisonten, det är fullmånen som går upp och hänger som en apelsin på himlen resten av natten.

På väg till Akkastugan

Det tog oss tre timmar över (det var inte 18 utan snarare 12 kilometer) och väl framme i Akka överaskar vi en stugvärld som gått och lagt sig tidigt tillsammans med sitt ”dambesök” och inte väntade sig besök vid nio på kvällen. Björn visade oss dock snabbt tillrätta och vi drog igång en eld i kaminen och åt en sen middag innan vi gick och la oss med de sedvanliga vattenflaskorna i sägen.

Rebecca på trappen

Efter att ha sovit tills vi vaknade (jag vaknade), ätit en långsam frukost och haft det bra begav vi oss vid elvatiden på förmiddagen mot Kutjaure. Juste, först var vi tvungna att använda oss av mitt bärbara apotek eftersom Rebecca sågat sig i fingret när hon skulle såga ved. Det var en hel del blod faktiskt, men ingen större skada skedd. Vi åkte längs med sidan av Akka och hade kanske det finaste väder man kan ha. Minus två grader, inte ett moln på himlen och inte ens en antydan till vind. Vi njöt, i fulla drag. När vi åkt över sjön, Kutjaure, viste vi inte riktigt hur vi skulle hitta upp till stugan. Så vi plockade fram kartan och stod stilla ett tag utanför samebyn och funderade. Rätt som det var kommer en äldre man på skoter rakt mot oss. Hon frågar om vi åkt vilse och visar vilken väg som är bäst att ta. Han till och med tala om vart det finns färdiga hål att fiska i och vart Rebecca kan fråga efter maggot. Det är tur att det finns snälla människor i björnskinnsvantar!

Akka

Jättevackert berg som jag inte just nu minns vad det hette.

Den enda blåsiga kvarten vi hade, ute på Kutjaure.

Vi råkar ändå missa STF-stugan och hittar en annan söt liten stuga, men det är en omväg på kanske tio minuter, så vi ansåg det helt klart värt. När man kommer över sista backkrönet mot Kutjaurestugan blir man hel överväldigad av utsikten, den riktigt tar andan ur en. Man ser ganska så långt in över både Sarek och Padjelanta. Stugan ligger på en liten höjd vid en bro på vilkens andra sida gränsen till Padjelanta går. Den stugan, med sina trevliga stugvärdar som redan hade eldat litegrann, men framförallt på grund av det fantastiska läget, blev snabbt vår nya favoritstuga. Dit kommer jag komma tillbaka. Här tar vi det också lugnt och sover länge, säkert elva timmar för min del. Vi hade en riktig semester och vila upp sig-tur. Rebecca råkade dock hitta en spännande bok som hon var tvungen att läsa ut, vilket gjorde att hon somnade ganska sent. Det var också här som vi roade oss så länge i vedboden med att såga och hugga ved att det blev för mörkt för att vi skulle hinna en tur till Padjelanta.

Kutjaurestugen, Rebecca lägger in på GPSen.

Jag och utsikten från Kutjaure.

Det snygga berget en gång till.

Toppbild från Allak.

Det var ett tak av moln över Akka.

Vid tiotiden begav vi oss upp för en lång backe mot Vaisaluokta. Väl uppe för backen ser vi en liten topp som vi går upp på och där hittar vi ett fjäll som heter Allak. Vi bestämmer oss för att en liten topptur nog kommer vara den perfekta guldkanten på den här turen och utsikten där uppe ifrån måste vara fantastisk. Vi hade fått höra om risk för snö av stugvärlden men med vår vanliga tur är det stålande fint fortfarande. Det tog dock lite längre tid än vi trott upp och det mulnar på lite, men inte alls farligt. Vi får en väldigt fin utsikt i alla fall och det är alltid kul med topptur. Vägen ner var också spännande, det gick ganska så snabbt även med stighudar på. Stighudar på väg nerför är också lite oberäkneligt och hugger på olika ställen ibland. Men det var kul och vi såg en lavin som gått för inte så längesedan vid en klippvägg. Vi skråar vidare ner i dalen mot Vaisaluokta och det går jättebra, även om det ibland är lite läskigt eftersom det är sådant där ljus som gör att man inte har någon aning om hur brant det är och man inte kan utskilja några konturer. Vi åker en liten bit nere på botten innan vi kommer till backen ner not sjön och samebyn. Där börjar vi åka i en bäckravin, men kommer snart till ett hål i isen och inser att vi kanske borde ta en annan väg innan vi faller ner i ett nytt sådant hål. Vi är ganska trötta vid det här laget och vara de där paret hundra meter vi måste upp är ganska jobbiga. Men vi hittar den sommarled som finns och försöker följa den, men det är brant och svårt. Tillslut efter många ramlingar (som vanligt mest från min sida) faller Rebecca och strax efter jag ett par meter därifrån. Vi delar på den sista chokladen, som jag är tvungen att kasta till henne, för att vi ska få lite extra energi till den sista biten. Efter några fler strapatser är vi äntligen nere i byn, som är jättefin med massor med mysiga hur och en Kyrkkåta. Det visar sig dock vara två kilometer kvar till STF-stugen och nu är börjar det bli riktigt jobbigt eftersom vi inte heller vet säkert hur vi ska åka. Vi åker dockrakt på ett par gubbar som säger att isen är bäst och att den är jättetjock och inte farlig alls, inte för imorgon heller när vi ska över den igen. Vi blir lyckliga och åker ner på den och fram till stugan kanske en kilometer bort istället för två.

Röse på toppen av Allak.

Skidor utför Allak

Här var det jobbigt för oss!

Vaisaluokta stuga har kanske den mest effektiva kamin jag eldat i, så vi får riktigt varmt och får oss en god middag framför elden. Vi har mysigt och äter chokladpudding till efterrätt en liten längre bit ifrån elden då det börjar bli riktigt varmt. Tillslut är jag tvungen att ta av mig till bara underställ och dra upp ärmarna. De som känner mig vet att då är det riktigt varmt! Lite jobbigt att sova var det i den värmen faktiskt. Det behövdes inte så mycket varmvattenflaska om man säger så. Vi packade ihop det mest och gjorde i ordning för morgondagen då vi var tvungna att åka vid sju på morgonen för att vara säkra på att hinna i tid då Rebecca började jobba vid tre. Vi steg upp halv sex och åkte verkligen tio över sju, bra jobbat. Eftersom byborna sagt att isen var säker åkte vi rakt över istället för tillbaka mot Akka och isleden. Det gick fint i ungefär en och en halv timme, sedan tappade vi spåret vi följt och fick åka en nätt omväg genom ett väldigt fin landskap av is. Akkajaure, som sjön heter, är ganska tömd just nu, så det var mycket stora stenar och åsar som tidigare legat under ytan som nu stack upp och trasig is på. Det kändes lite som att åka över grönland och eftersom det blev lite långt är vi övertygade om att det var eftersom packisen åkte bakåt med oss!

Farligt i Vaisaluokta

Vacker morgon, Akkajaure

Packis på Akkajaure

Allak, sett från Ritsem

Vi kom fram till Ritsem igen vid tiotiden, där gick vi in och bytte om innan vi åkte till Stora Sjöfallet och tankade innan vi åkte hem och tajmade bussen perfekt så vi trodde vi skulle få plats i någon kälke hem från Kebnats. Det var dock alldeles för mycket folk så vi fick snällt vänta tills Magnus kom tillbaka för packningen. Vi drack lite choklad och satt sedan på oss skidorna igen för att åka över, vi hann dock inte så långt innan Magnus kom och vi hoppade på tillbaka till Kebnats för att hjälpa till att lasta all packning.

Det var en fin tur, det var många gånger vi talade om för varandra att bättre än vi har det nu kan man inte ha det. Det är så det ska vara!

Kasta boll

Ikväll såg ut att bli en tråkig kväll. Jag tänkte börja sticka på en vante och kom på att jag ville ha det onystade garnet. Så jag skulle alltså börja med att nysta, vilket inte gick så vidare bra. Det var bara trassel och trassel. Jag vart på lite dåligt humör och satte mig på mitt rum och läste lite och lyssnade på Lantz. Efter en kvart kanske börjar jag höra massa musik och går ut i korridoren och träffar Rebecca och Sandra som dragit igång inomhusaktiviteten ett styrkepass i SAK´s klubblokal, gymet. SAK = Saltoluokta Atlet Klubb. Jag ids inte vara med utan sätter mig på pilatesbollen utanför och tittar på. Snart kommer också Magnus och det hela slutar med att vi kastar boll i hela Laponia, pilatesboll. Det är tur att jag har någon att leka med.

Kvällen avslutades med lite TP och sedan en runda med allas efternamn och mellannamn, alltid intressant och kanske någon gång bra att veta! Jag ska packa nu, imorgon jobbar jag frukost och sedan far jag och Rebecca iväg på tur i några dagar. Toppen!

Ravinen

Idag är första gången jag har vart i ravinen, konstigt nog. Men bättre sent än aldrig har jag hört att det heter. Jag och Cristoffer åkte nerifrån och upp och sedan vinterleden ner. Vi hittade massor med fina boulder- och klätterställen på vägen upp, så nu behöver jag bara mina grejor hit upp. Det kommer bli en fin vår och en fin sommar. På sina ställen var ravinen faktiskt ganska mäktig och det var ett vackert isfall. Den enda jag inte hängde med på var det där med att det skulle ta fyra timmar, för oss tog det två. Fast, som vi kom fram till, det är inte de andra som är långsamma, det är bara vi som är helt grymma!

Här var det väldigt vackert!

Isfallet, fast det är en liten mörk bild. Det ser mycket finare ut påriktigt. Speciellt det till vänster som inte är så gult.


Cristoffer

Här ska vi klättra!


Bonusbild på mig, Rio och Ewalina

Familjefjäll, fast inte mitt

Skidskola, det är alltid lika roligt! Den här veckan är det väldans söta barn tycker jag. Fast å andra sidan tycker jag det varje gång. Skillnaden är att den här familjefjällsveckan har jag blivit ledig nu för resten av dagen och ska bara vara med igen på onsdag några timmar som Plupp. Lite tråkigt, men ändå lite skönt. Till sommaren kommer jag vara tipptopp igen. Jag har redan tänkt ut massor va roligheter att göra då.

Imorgon har jag repaeftermiddag och ska få prova på lite servering. Det känns som hur länge sedan som helst. Det är det faktiskt också. Det kommer bli kul. Jag måste hinna värma upp innan bröllopet också, det längtar jag till. Jag är massa ledig den här veckan också, fyra dagar faktiskt, i rad. Jag undrar vad jag ska ha för mig då, tur kanske! Bara lite trist ensam, speciellt eftersom att det är vinter. Jag känner mig inte helt säker på vintern ännu. Något kul ska jag hitta på i alla fall.

Alla arbetsdagar kan inte gå utmärkt

Det här kan jag berätta för alla som vill veta har vart den mest stressiga arbetsdag jag någonsin vart med om. Jag har sprungit från halv sju till tre, konstant. Ändå har jag inte hunnit med allt jag skulle hinna med. Familjefjällsgästerna lämnar stationen idag och det har vart massa lunch, massa tågpåsar, massa våfflor, mackor, bullar och så vidare. Hur roligt som helst, men för mig om inte är van riktigt än blev det lite väl mycket ensam. Skönt att det är över, snart blir det en skidtur för mig.

Imorgon kommer nya gäster, familjefjäll. Så många som de är den här veckan har vi inte vart förr, så jag ska hoppa in och hjälpa Matilda och Gunda lite här och där. Väldigt kul att får vara med, men ändå slippa ansvaret. Familjefjäll är nog bland det roligaste i arbetsväg jag gjort. På tal om familjefjäll, så åkte vår Joel hem imorse också. Tråligt tycker jag, jag har ju vant mig med att ha honom omkring mig, han är ju en del i fjällfamiljen. Det är alltid tråkigt när familjen splitras. fast jag och Sandra bakade en finfin tårta till honom igår i alla fall. Jag kommer kanske titta mig om efter Joel med jämna mellanrum också, precis som jag fortfarande gör med Jonte. En till rolig sak med familjefjäll är att man sällan eller aldrig jobbar ensam, det är mycket roligare att jobba så.

Jonte målar Joel till en mård/mårdhund. Det är roligt med personlafester!

Utsikt från vinterleden, kanske två kilometer upp från stationen.

Jonte påväg till Sitojaure.

Jag, sminkad till Plupp, men tyvärr utan kostymen. De bilderna kommer senare!

Dags för bilder

Nu kommer bilder från första månaden här uppe. Tiden har gått så fort att jag knappast kan förstå att det är mars redan. Det var januari när jag åkte hit, vart försvann februari någonstanns? Fast jag har hunnit med en hel del också. Allt från översvämning, Kivikkjokk och fågeljakt till att klä ut mig till Plupp, gå på snöskopromenader och njuta av tystanden här uppe. En del kommer i bilder nu, annat sedan. Det kommer historier också, så småningom.

Översvämning i Laponia. Vi tömde på vatten till ungefär halv två, detta efter att vi massor med timmar försökt hjälpa Johan med att slå på vattnet. Det var en lång och spännande dag, och blöt.

Kvikkjokktur, fyra dagar med perfekt väder och underbart tursällskap. Vi fick se mycket vackert. Det var en fin tur. Jag och Rebecca kommer tillbaka till sommaren.

Här är utsikten över den dalgång vi bor i. Lulep Kerkau är fjället till vänster. Tre kilometer upp för vinteleden söderut.

Vi var på snabbvisit i Sarek!

Fantastiska solnedgångar.

Allt det här tog lång tid, nu ska jag jobba. Men den som väntar på något gott...