Idag har vi skurat hela källaren i Laponia, nu luktar allt sopa istället för avloppsvatten. En mycket markant förändring till det bättre.

Idag ska jag ta det lugnt, ringa till de två familjer som är kvar på min list över den första familjefjällveckan. Familjefjäll känns roligare och roligare, någon dag här snart ska jag få titta på det schema som Liza har gjort och då tror jag det kommer klarna ännu mer. Det känns alltid bra när man kan börja ta på saker. Vi ska yoga lite också, jag och Rebecca och andra frivilliga.

Lugnt ska det vara idag eftersom jag måste kurera lite förkylning eftersom att imorgon ge vi oss ut på tur till Kvikkjokk. Jag, Rebecca och Ola, närmare bestämt. Ola är här uppe och hälsar på några dagar, så vi tänkte passa på att åka iväg nu när vi har tid. Det tar fyra dagar dit och vi ska sova inomhus. Sedan åker vi skolbuss till Jokkmokk och bil därifrån och hem. Väldigt spännande tycker jag, jag har ju aldrig turat på vintern förr. Det känns mycket tryggt att åka med Rebecca och Ola då. Jag måste bara sluta snora så mycket…

Vi är tio stycken som bor här nu. Johan, Rebecca och Teresa, som var här när jag och Matilda kom. Igår kom också Liza, Johan och Rio, Jonas och Ola. Ola åker dock härifrån på onsdag. Det kommer några fler också, två tror jag närmare bestämt. Sedan har vi också några som ska vara här uppe en kort tid, som praktikanter, folk som ska vara bara familjefjäll och så. Karin och Ewalina kommer upp, inte samtidigt, men kul ändå!

Nu har jag druckit upp mitt kaffe och ska värma lite mat till lunch. Vi får se om internet fungerar så ja kan lägga in den här texten, det är lite si och så med det.

Lev och må, det gör jag!

Första dagarna på stationen - ett innehållsrikt äventyr

Jag har hunnit med några dagar på fjället nu. Jag och Matilda kom med tåg till Gällivare i måndags där Johan hämtade upp oss. Vi gjorde lite ärenden och hälsade på hos Liza med familj innan vi åkte in mot Saltoluokta. På vägen hann vi med att se både en väldigt fin räv och en älg. Teresa hämtade oss med skoter och kälkar i Kebnat och där kurade jag och Matilda ihop oss tillsammans med den gigantiska packning som vi hade med oss. Att åka upp till stationen genom den glesa knotiga skogen var som att åka in i en saga. Det är otroligt vackert här uppe, så vackert som det bara kan bli tror jag. För det har inte vart så bra väder, rent siktmässigt än. Första kvällen åkte jag, Rebecca och Johan ut på en skidtur till Djupviken. 7-8km i svarta natten, jag som hade glömt min pannlampa i mitten upp och ner för okända backar. Som tur var var det mest platt. Det var ändå kanske den bäska skidturen jag åkt på i år. När vi stannade och skulle vända i Djupviken och allt blev helt tyst och stilla och det enda som syntes var röken från våra andedräkter i ljuset från pannlamporna då viste jag precis varför jag bor här.

Vi har åkt skidor varje dag och vart ute en hel del. Uppfriskande. Vi har hunnit med att se Lodjursspår, igår. En jättesnäll naturbevakare talade om för oss vart vi kunde hitta dem. Just nu vill jag gärna bli naturbevakare, det verkar vara ett bra jobb!

Igår var kanske den längsta dagen jag har haft i livet. Det var dagen vi skulle sätta igång vattnet här på stationen. Innan dess har vi hämtat vatten i dunkar i en kallkälla. Dagen började lugnt och skönt med yoga klockan åtta och sedan grötfrukost uppe hos Johan i lägenheten. Dagen förflöt lugnt vidare tills vi åkte utefter sjön och hittade spåren vid halv tre. det hade vart lite svårt att få igång vattnet innan, det kom aldrig upp till husen. och när vi ungeför en timme senare kom tillbaka var Johan säker på att det var något fel. Vi började leta efter en läcka någonstanns och trampade upp snön längst ledningarna något hundratal meter för att känna som vattnet kommit upp någonstanns. det hade nämligen spolat flera tusen liter, så vi tänkte att någonstanns måste det ju vara. Vi hittade dock ingenting och tillslut kom Johan på en annan idé, och vi gick ner till sjön och öppnade en brun, där hittade vi att det kom ut vatten och fick höra av en expert att då måste det vara några små brunnar uppe i pulkabacken som är öppna. Dit begav vi oss alltså rustade med spadar och tålamod. Vi hann gräva några timmar och väldigt många kvadratmeter innan Johan kom på vad det egentligen var för fel. Vilket var en öppen kran i brunnen brevid den första, vilket gjorde att det rann över i den andra. Det var dock ett tjockt lager is i den, så vi fick isborra och hamra en hel del innan Johan stoppade ner handen i isvattnet och stängde kranen. Jag tyckte lite synd om honom, det såg så kallt ut!

Vi gick in och åt en sen grötmiddag och kände oss nöjda med att ha löst problemet. Vattnet fungerade i Laponia, den byggnad där vi bor och vi var glada. Efter den otroligt goda gröten gick vi vidare till huvudbyggnade och sedan till ett par till hus för att sätta på vattnet och se så att alla kranar fungerade och att det inte läckte någonstanns. När vi har vart iväg någon timme sådär kommer Teresa springandes och talar om att det är översvämning i källaren i Laponia. Det var helt sant och det var en dm vatten på golvet i många rum och hela tiden kom det upp mer och mer vatten ur avloppen. Vi hade en ispropp i avloppet, som som tur var Johan hittade efter att han hade hjälpt oss att börja tömma källaren på vatten. Till detta hör också att vi alla, utom Johan, bor i källaren. Jag hade dock tur och hade inget vatten i mitt rum. Men vi tömde vatten till halv två på natten, så slutade det komma upp mer. Och idag lostnade proppen och nu fungerar allt bra, vi har till och med börjat få lite varmvatten, så imorgon kanske man kan få duscha för första gången! Rinnande vatten är faktiskt nått alldeles extra, det märker man när man saknar det.

Jaha, det är tordags förmiddag och delar av släkten kommer om en halvtimme. Jag har lovat att göra iordning semlor till dem. Packningen är fortfarande ett stort kaos, fast ändå kan jag känna att det kaos som nu råder är lite mer organiserat än det kaos som fanns igår. Inbilning eller inte, det känns i vart fall bättre. Det lär ändå bli en lång natt på söndag. Nu åker jag till Vilhelmina.
Lev och Må!

Impregnering

Nu har jag impregnerat, mina lungor har säkert tagit skada en hel massa, men jag kommer förhoppningsvis hålla mig torrare än om jag inte offrat mig just idag. Impregneringsspray luktar inte gott och det luktar starkt, men det är effektivt. Ett nödvändigt ont också, eftersom jag faktiskt tvättade skaljackan när jag ändå var i farten.

En middag, ett par sargade lungor och ett Lantz i P1 senare är det dags för lite sporadiskt handbollstittande och snart kommer nog Emma.

Nu är den första väskan full och jag har fortfarande en full tvättmaskin halvvägs klar och dyngsur... Alla skor och sovsäck och liggunderlag är kvar, liksom några böcker, necessär och säkert minst sju saker till som jag har glömt för tillfället. Snart kommer den riktiga paniken att infinna sig. Jag kommer ha fem olika väskor med mig har ja räknat ur. Skidväska, pjäxväska, ryggsäck, en bag och den lilla ryggsäcken. Det finns ingen hejd, tur att jag inte åker ensam. Tur att Matilda har med sig en gigantisk keyboard, då behöver jag inte känna mig ensam.

Nu ska jag koka te och tita på konståkning, välbehövligt avbrott från packningen. Jag behöver distans!

Finns det något som är roligare än att packa? Svaret är Ja, massor. Speciellt när jag inte hittar det jag vill hitta, så som de sockar jag letar efter och på något underligt visa har alla min trosor också försvunnit.

Just nu funderar jag starkt på att lämna utförsutrustningen hemma... Den tar så mycket plats! Jag tror inte att jag kommer använda den så värst mycket heller. Vi får se hur det är med plats. Nu ska jag gå ut i garaget och leta efter en pjäxväska och sedan ska jag sätta en semmeldeg. Jag och Emma bakar alltid semlor, så om jag nu är bortrest på semmeldagen så får vi ta det tidigare helt enelt.

Skofett och skotant gick inte ihop

Det står en blå väska på min röda matta nu, den är till hälften fyld av böcker, garn och kläder. Idag ska jag tvätta, tvätta och tvätta lite mer, sedan kan jag fylla på väskan med mer saker!

Jag ska hämta upp pilatesbollen och se vad jag kan göra med den, Rebecca vill nämligen att jag ska ha med den. Själv har jag ingen aning om hur man får ut luften ur den och ännu mindre kunskap om hur man sedan blåser upp den. Jag brukar dock var ganska teknisk, så kanske jag kan tänka ut något. Vart den ska rymmas är en annan ska.!..

Jag var så sur igår när jag skulle köpa skofett, jag förklarade och förklarade och ändå färstod butiksbiträdet ingenting. När jag tillslut trodde hon förstod och fick en burk som så ut som det jag ville ha så orkade jag inte prata mer utan tog den direkt. Fast när jag en kvart senare öppnade den tillsammans med Johanna på NK visade det sig att den var helt flytande och inte alls som jag vill. Johanna bara skrattade, hon hade minsan förstått vad jag menade direk. Vi surade lite över skotanten och jag bestämde mig för att gå tillbaka med burken. Väl där visade det sig att jag inte fick lämna tillbaka den... Jag blev ännu surare och gick in på skoaffären alladeles brevid och hittade rätt fett på tio sekunder, och då hann jag men att titta på lite skor också. Jag hade en stark lust att gå tillbaka till skotanten och visa henne, som tur var kunde jag behärska mig!

Nu har jag jobbat färdigt på dagis, hrm Förskolan menar jag såklart, för den här gången. Idag ska jag åka till Umeå och fixa de sista sakerna som behöver ordnas med innan jag åker norröver. Dessa saker innefattar att köpa garn och skofett. Skofett skulle vara ganska skönt om jag glömde bort, då slipper jag smörja skorna. Det är inte min roligaste sysselsättning och man bli så kladdig om händerna! Men å andra sidan skulle skorna kanske inte må så bra av att bli bortglömda på det viset, så jag får nog se till att komma ihåg det ändå.

Det blir inte mycket jobb för mig i januari i år, men desto mer tid för skidor på fjället. Senaste veckan har vart en usel skidvecka, vilket betyder att jag inte en endaste gång har både haft tid och ork samtidigt. Kanske imorgon, som ett välkommet avbrott i allt packande? Imorgon måste nämligen all packning vara i sort sätt klar. På torsdag åker vi allihop till Vilhelmina för farfars begravning och kommer inte tillbaka fören söndagkväll.

Aslak

Den vackra hunden på bilderna är tyvärr inte min, utan Lizas. Han bodde dock hos Rebecca på Blåhammarn i sommras, då Liza blivit mamma. Han heter Aslak följde mig på många turer och utflykter. En oerhört vacker hund om än kanske inte världens mest sociala. Jag älskade honom som mest när han sov på mina fötter i tältet. Han både värmde mig och höll mig sällskap. Jag tycker också det är roligare att gå tillsammans med honom, än helt ensam. Jag har pratar om väldigt mycket med Aslak, han lyssnar så bra! Fast det måste erkännas att när han är på sitt värsta renjagarhumör och det finns tusen renar på fjället så är det betydligt lugnare att vara ensam. Alla har vi våra brister..

Jag har gjort en packningshörna i mitt rum nu, där ligger de böcker jag ska ha med, apoteket, diverse duschgrejor, nysmorda osnörda kängorna och massor med bilder som jag skrivit ur för att ha på väggen. Jag stoppade bilderna i en gul mapp med ett fönster på och ut ur det lilla fönstret kikar nu Milly ut. Hon och Julian får också vara med!

Jag fick spontanbesök av Markus, Ewalina och Karin idag, mina gamla fjällkollegor. Det är sådant man blir lycklig av, fina vänner. Sådana fick jag en del av på Blåhammarn och några får jag också ha med mig till Saltoluokta, tänk så bra!

Stormsteg

Jag har börjat packa och alldeles snart packar jag och Matilda in våra väskor på tåget och åker till Saltoluokta, där Johan och snart Rebecka väntar på oss. Jag har ännu inte sätt Salto i verkligheten och därav får ni nöja er med andra fjällbilder på bloggen tillsvidare.

Jag har skrivit en packlista för "konstiga" saker som inte får glömmas. Några saker som ingår är Garn, Häftmassa, Kamerasladd och Bankdosa.

Idag snöar det och är blåsväder här hemma i Vännäs. Enligt Johan är det inte så trevligt uppe i norrbotten heller, mycket blåst och lite snö. Vi får hoppas att det tar sig snart.

På den här bloggen ska jag försöka uppdatera intresserade om vardagen på fjället, göra er avundsjuka genom att visa bilder på hur vackert vi bor och berätta om våra äventyr.

Lev och Må