Snabbt från källarn i Laponia

Jaha, det händer så mycket nu för tiden att jag aldrig har tid att skriva här. Jag jobbar och jobbar, men snart har jag ett par dagars ledigt och då kanske jag ska hitta på nått kul. Vi har övar kör idag till valborg, man blir så glad av att sjunga! Dagens roligaste är dock något helt annat och mycket tuffare. Nämligen Rio som har tagit sina första fyra stapplande steg! Att man kunde älska någon så högt..

Det smälter i rasande fart här nu, en dm om dagen på andra sidan sjön har jag hört tyckras. Det är så att man ser stor skillnad från det att man går till jobbet på morgonen och att man slutar på eftermiddagen. Änn är isen tjock i alla fall. Vi börjar snart slutstäda och jag går runt och väntar på den där kusinen som inte vill komma ut i världen än.

Kriget går sådär, det är som svårt när man är både kortare och svagare än Magnus. Tur att praktikanterna har åkt i alla fall! Fast egentligen saknar jag dem.

Avbruten expedition

Nu är klockan sju och jag vet inte riktigt vad jag ska hitta på. Jag är alldeles för trött för att gå ut, men samtidigt hemskt uttråkad för tillfället. Sluggaturen med Rebecca som skulle bli fantastisk med två nätter i tält, äntligen som vi har tänkt så länge, blev inte alls så. Efter drygt en och en halv mils skidande och halvvägs upp på berget bredvid Slugga som vi skulle över först får vi lov att vända. Jag har blivit sjuk, yr och matt och sådär som man är när man håller på att få feber. Stackars Rebecca får bära ner mina skidor tills det blir någorlunda platt igen och vi hinner inte mer än ner på sjön fören Johan möter oss med skotern och jag får ligga på renskinn under en filt i kälken hela vägen hem. Väl hemma börjar jag frysa och får feber på riktigt och sover en timme, till sju och äter sedan en macka, lägger mig igen vid åtta och lyssnar på lite talbok och somnar nog någon gång vid nio/halv tio. Jag vaknar strax efter sju imorse och är ganska pigg, äter lite vid halv nio och bli helslut och somnar om till elva, då vaknar jag igen och all feber är borta och sedan dess har jag känt mig ganska så frisk, bara trött. Det är tur att jag har Rebecca, hon har vart så väldigt snäll mot mig och tagit hand om mig. All världens kramar till dig!

Här på stationen är det samisk matlagningshelg den här helgen, så nyss hämtade Magnus sex kockar från skolan i Jokkmokk och på fredag ska de ha renkok. Det ska bli spännande. Man tar tillvara på allt från renen tydligen. Bäst av allt är att en av dem är Siv, Siv som bakade glödkakor med oss och barnen på familjefjäll. Nu kommer det bli lite fart i köket, kul!

Kanske man borde äta lite godis och titta på en film och sedan sova igen? Mitt rum är just nu mer av ett torkrum, då jag slängde alla kläder i tvätten för att tvätta bort febern. Jag är bara en i raden av redan drabbade och fler håller på att insjukna, tur för oss att vi får extrahjälp i köket!

Krig

Jo, det har startat ett krig här i Saltoluokta. De stridande parterna är Ebba, jag, Magnus och Fredrik. Man vet aldrig riktigt vem som är på vilken sida eller vad som kommer komma härnäst. Det som började med några små oskyldiga snöbollar eskalerade till hinkar med vatten i bastun, vidare till inplastade kuddar, byråer, skrivbord, samt hoptejpade fötter och händer. Även en massa annat har hunnits med under detta ännu korta, men ack så intensiva krig. En följetång är mina skor, hopknutna skosnören ledde till upphängda bakom jackorna och slutligen igår till en plats i kylskåpet. Tyvärr råkade jag olyckligtvis beskylla Magnus för försvinnande igår och tog hans skor imorse till jobbet. Det visade sig dock vara Fredrik som gömt den. Hans dåliga samvete drev honom till att ta fram den imorse och erkänna sig skyldig och berätta om gömstället.

Annars är Fredrik en hygglig kille, en effektiv praktikant. Faktiskt så effektiv att vi hade det ganska så lugnt och skönt idag på jobbet. Jag hann med att göra vaktisdrinkar till Ebba och Magnus som jobbar ute i stormen idag. Det blåser massor och snöar och har sig. Jag tycker det är spännande, men kanske lite kallt med åtta timmar där ute..

Jag har bäddat i nya lakan och ska kanske börja packa inför tältturen ikväll, det vore bra av mig. Det blir nog två nätter i tält, myspys och äventyr!

Blåhammaren

Dagen till ära har jag min favorit t-tröja på mig! Den 5 eller 6 åker vi. Bra avslutning på vintern.

Johanna

Jag glömde säga att igår fick jag världens finaste brev i rosa papper och guldhjärtan och bäst av allt massor med fina ord från Johanna. Jag saknar henne.

Uppdatering från Salto

Det var längesedan jag skrev något hit nu, kanske lite dåligt av mig. Det har hunnit vara påsk och fullt upp och massor av gäster och roligheter och mysigheter. Det var en bra påsk kan vi sammanfatta det. Jag och Rebecca hann till och med att ha lite bibelläsning på långfredagen, så att jag nästan kom försent till jobbet. Jag hann med att leka med barnen, pyssla, måla ägg och leta påskägg som Plupp. Plupp är mitt alterego här på stationen.

Vi har haft några underbara vårdagar och snön smälter om dagarna i rasande fart nu. Det är fortfarande ganska bra med minus om nätterna däremot, vilket resulterar i att allt är stenhårt. Det är underbar skare som till och med jag kan skejta någorlunda på, det är roligt! I förrgår när jag och Magnus var ute på en kvällstur råkade jag dock få tvärstopp helt plötsligt och slog båda knäna i isen. Jag har två snygga bulor som får intressantare färger för varje dag som går. Tidigare den dagen tolkade jag och Malin efter skotern till Kebnats också, jag på skrana och hon på tefat. Man känner varje lite buckla i marken genom skranan, det kan jag tala om. Speciellt känner man alla isklumpar och decimeterhöga kanter som blev dagen innan då det var jättemjukt och mycket plus. Det har gett mig en fin bula på armbågen också, men det var helt klart värt det! Vi fick en fin promenad tillbaka också då vi passade på att plocka ner påskfjädrarna som jag och Ebba satte upp innan påsken.

Jag har bokat en biljett till Jonas Gardells föredrag om sin Jesusbok den 12 maj i Tegskyrkan. Det längtar jag efter. Jag har inte läst klart boken än, men är på god väg. Jonas är ju alltid Jonas, jag har längtat efter att få höra på honom ett antal år nu. Jag ska se till att vara hemma till dess. Då har ni i alla fall ett hålldatum.

Idag har jag städat Laponia och mitt rum litegrann, jag ska jobba i serveringen med Matilda ilkväll, det blir roligt. Det var längesedan jag jobbade servering som vanligt, jag tycker ju bäst om frukost, helt klart. Jag jobbade under påsk, men då i sällskapsrummet då det var så mycket folk.

Nästa vecka ska jag och Rebecca på tälttur till Slugga, det spetsiga pyramidfjället som finns mitt i bilden högst upp. Skönt att komma iväg lite och alltid roligt med äventyr. Jag har nästan alltid roligt med Rebecca. Vi är ju trots allt expeditionskamrater. Sedan blir det nog en sväng till Blåhammaren också, just innan jag kommer hem. Johan ska åka bil och jag vill så om inget annat kommer i vägen får jag nog återse min älskade station i maj. Det är faktiskt inte ens två veckor till valborg, hur sjuk är inte det?

I förrgår, när jag var ledig och det var soldagen bland soldagarn och jag och Malin njöt i överkant av renskin, filtar, kuddar, böcker, skaranor, snö och allt man kan tänka sig började jag faktiskt dagen ensam i världen skönaste solgrop på en renfäll bakom Laponia.

Skärtorsdag

Skärtorsdag, nu börjar påsken på allvar. Jag ska pyssla med barnen i eftermiddag, bygga kycklingar, tuppar, klistra fjädrar, klippa och greja. Jag ska måla dem och vi ska ha massa skoj! Igår hade vi också skoj, vi badade vedbastu och isvak. Ja, du läste rätt, isvak, jag! Det var kul, kallt om fötterna bara. Såklart också om resten av kroppen, men mest var det fötterna som blev isbitar. Det var så kul att jag kan tänka mig att gör om det någon gång.

Jag har kanske fått en klätterkompis för maj också, en ny Johan. Det finns ingen hejd på hur många Johan som kan rymmas på fjället. Storis, Lillis, och så finns det en Mellis, som jag dock bara har träffat en gång, Bagar-Johan och så Johan Trell. Det är lätt att bli förvirrad. Eller avskräckt som de gäster som kom hit en sommar när bara tripp trapp trull var här. Först hälsar Storis på dem vid båten, sen Lillis när de kommer i land och de frågar lite på skoj ”heter alla Johan här?” ”Ja” svarar de sanningsenligt. De går upp mot stationen och möter Mellis som också tar i hand och presenterar sig som Johan. Gästerna gick bara förbi, de trodde väl att dem drev med dem. Det skulle jag också trott.

Jag kanske ska få åka förbi Blåhammaren i Maj, om Johan ska köra bil till platschefskonferensen på Storulvån så skulle jag nog kunna få följa med. Det skulle vara roligt. Jag längtar dig, längtar mycket. Även om jag absolut inte hellre skulle vart där i vinter, det här är det perfekta jobbet tillsammans med många ur min fjällfamilj. Även om jag gärna skulle velat att Bagar-Johan var här med. Fast det skulle vart roligt att se mitt gamla hem om vintern, eller våren som det kommer vara då. Idag vid frukosten pratade jag och Matilda om vart jag ska bo till hösten. Jag och Emma har börjat fundera på om vi ska bo ihop, det skulle kanske fungera ändå. Jag skulle nog tycka att det vore skönt att inte bo helt själv, tänk vad tyst det skulle vara. Helst kom vi fram till att vi skulle kunna bo i lägenheten mitt emot deras, som är likadan. Då skulle vi kunna fortsätta att borsta tänderna ihop i hallen! En jättefin och stor lägenhet med billig hyra på knappt fem tusen, blir det bättre?

En sämre nyhet uppe från fjället. Det går magsjuka på stationen, ännu bara bland gästerna dock. Det skulle vara lagom passande nu till Påsk. Man undrar hur folk tänker när de kliver in i köket och säger ”min man har också fått magsjuka”. Förhoppningsvis klarar vi oss.

Tack mamma för de fina kycklingarna också, nu är det påskpyntat även inomhus! Jag ska ta det lugnt på förmiddagen och mysa i mina myskläder, snyggsockarna, Houdinifleecebyxor, t-tröja med vattendroppar och min blå tjocka kofta i ull. Jag har bra schema i påsk, jag jobbar eftermiddagar, med barnpyssel och sedan servering fram till tio. Inte som de som jobbar till tolv, jag tror Johan har lärt känna mig så bra att han vet att det är ingen idé eftersom jag är så ineffektiv så sent på natten!

Jag tänkte att jag ska försöka lägga in lite bilder som jag missat, vi får se om det går!







Sommarleden på tefat i halvmörker är roligt!


Magnus i full fart, han bara åkte ifrån oss!




Sandra


Rebecca tyckte att vi hade roligt!


Laddar för fullt!


Obligatoriska gruppbilden!

Påskig isled

Ebba och jag har pyntat isleden idag, med massor av påskfjädrar. Vi har också pyntat ett och annat träd och några buskar, oerhört välkomnande. Vi hade också kul med att köra skoter, spännande. Tur att Ebba går sådant bra gymnasium att hon får! Inte jag dock, men kanske jagmåste ordna det där någon gång nu ändå.

Nu börjar jag bli hungrig och snart är det ju mat, perfekt.

Ebba är en tuff tjej!

Våra fina påskfjädrar, synd att det inte fanns så många rosa bara..

Cristoffer när han trivs som bäst!

Universitet

One night I had a dream
I dreamed I was walking along the beach with the Lord and across the sky flashed scenes from my life.
For each scene I noticed two sets of footprints, one belonged to me and the other to the Lord.
When the last scene of my life flashed before me,I looked back at the footprints in the sand.
I noticed that many times along the path of my life,there was only one set of footprints.
I also noticed that it happened at the very lowestand saddest times in my life.
This really bothered me and I questioned the Lord about it.
"Lord, you said that once I decided to follow you,you would walk with me all the way,but I have noticed that during the most troublesome times in my lifethere is only one set of footprints.
"I don't understand why in times when I needed you most,you should leave me."
The Lord replied, "My precious, precious child,I love you and I would never, never leave you during your times of trial and suffering.
"When you saw only one set of footprints,it was then that I carried you."




Nu har jag sökt universitetet inför hösten. Både sjukgymnast och teologi, men teologi först. Både Umeå och Uppsala, men Umeå först.

Frukostdrama

Idag är den lediga dagen innan påsk. Det är inte ens sol ute, tänka sig. Vi är så bortskämda med finväder nu att det finns inte. Det ska dock vara plusgrader i Påsk, fast imorgon kommer det massa mer snö. Vi som nästan var oroliga att det skulle bli tidig vår. Härligt med snö.

Igår hade bastuklubben nytt rekord, jag tror vi bastade i tre timmar. Det är bra med rekord och man kan avhandla mycket i bastun. Nu har jag nästan lärt mig hur det fungerar med frekvenser och kanaler och telefoner, i alla fall nästan!

Idag ska jag städa, det blir så dammigt här så snabbt. Städa och tvätta och kanske något mer spännande som jag inte vet om än. Jag tror dock inte att det här är en spännande dag, det mest spännande osm hänt hittils var dock när Matti, som skulle gå ut och säga till slädhundarna att vara tysta, börjar svära i hallen och sedan ser vi honom springa med den största spaden som vi har i högsta hugg. Det var en jättestor jämthund från byn som var lös och Matti och Stina har löptikar på gården, inte jättelyckat. Nu sitter jämthunden fast i ett träd.

Telemark

Nu är det några dagar sedan jag var duktig och berättade om alla äventyr vi har, vilket har resulterat i att det finns nya! Jag har upptäckt en ny roligaste jag vet-grej, nämligen telemark! Tänk att det fanns nått så roligt som jag aldrig hade provat? Här om dagen, natten till fredag, fick vi en halvmeter nysnö, så på fredagen efter jobbet tänkte jag, Sandra, Cristoffer och Magnus att vi skulle upp på Tjärpuris och åka lite. Maguns skulle låna Ola´s telisar och Sandra har egna och Cristoffer åker snowboard, så det var bara jag på turskidor och det var ju inte jättekul. Som tur va fanns Liza i närheten och frågade om jag ville låna hennes telemarksgrejor och det ville jag såklart. Tungt att gå upp i djupsnön och det var smulan läskigt högst upp med så brant och ingen häl fast på sidor som bara glider. Jag var lite rädd, men tittde på den fantastiska utsikten som tyvärr den dagen döljdes av några små moln in över Sarek. Vi åkte ner där det inte var jättebrant och efter ungefär tre sängar var jag såld. Det var kanske det roligaste jag gjort i livet! Helt underbart fantastiskt jättekul. Perfekt snö att öva i också, än så länge åker jag på inga vis perfekt telemark utan med mer eller mindre inblandning av slalom i svängarna. Men det kommer! Igår var jag och Magnus uppe igen och övade mer och då var det helt klart och vi såg långt in över Sarek och även Slugga, de snyggaste berget i närheten. Det är himlars tur att jag inte hunnit skaffa några randonnée-skor än... Jag undrar bara hur jag ska klara mig från att vara här en vinter till? Jag tror inte det kommer gå.

Vi har fått massor med nya praktikanter och den gamla, Malin, har just kommit tillbaka. Så nu är vi 19 stycken i personalstyrkan över Påsk. Snart börjar det, allvaret och Påsken. Det ska bli kul, väldans kul men lite slitigt också, så som det är. Jag har jobbat i receptionen idag och kollade lite på familjefjällsbokningar till nästa vinter. Det är massa som kommer tillbaka och har skrivit söta mail om hur roligt det var här. Man blir helt lycklig. Jag ska gra skivor till dem, snart snart, jag måste bara få tid!

Teusajaure

Nu har det var tur igen! Det är ännu en ”det bästa med att bo här upp-”, att det är så enkelt att ta sig ut på tur när man är ledig bara ett par dagar. Man kan bara fara, det är inget stort projekt. Det är väldigt skönt att komma iväg från stationen, bara att sova bort en natt, som vi gjorde nu, är roligt. Det blir lite äventyr, lite expedition och lite semester. Och finns det nått roligare än att tura?





Den här gången steg vi upp sju, åkte härifrån vid åtta över till Kebnats. Storis körde oss med skoter och vi satt bak i släden på renfällarna och hade det mysigt. En utmärkt början på en tur. Vi, Rebecca, Ola, Sandra och jag, tog bilarna upp till Vietas, vid Stora Sjöfallet. Där hittade vi en liten väg som vi körde in på, men i kom inte så värst långt. Där satte vi på oss skidorna och började den först dagsetappen mot Teusajaure. Vi åkte genom Teusadalen upp till stugan, som är den andra norrut härifrån. Det var en ganska lång första dag på lite drygt tre mil, däremot mest bara platt åkning efter sjöar så det var inte alls så farligt. Vi var nog mer nervösa innan över hur det skulle gå. Det var en oerhört vacker dal, med många mäktiga toppar. Vi hade ganska låga moln den dagen, så vi såg inte allt, men man fick ändå känslan för hur det skulle sett ut. Det var mysigt att åka där nere och bara ana toppar på 1700 meter runt om kring.







Den första sjön vi åker över följer vi spåren efter två tyskar som vi mött på morgonen. Jag och Rebecca åker först och snackar lite. Plötsligt upptäcker vi öppet vatten ungefär tjugo meter bort, det var en adrenalinkick som heter duga. Vi hade som tur var bara samma sträcka kvar till tryggare marker så vi åker på och samtidigt kommer Rebecca på en historia som Storis berättat som två personer som dött när de gick igenom isen på just det här stället på den här sjön. Ingen av oss blev lugnare om jag säger så. Strax efter hittar vi ett skoterspår efter kanten som följer istället. Det var en varm dag och det klibbade en del under skidorna, men inte så farligt.







När vi sitter ungefär halvvägs och håller på att packa ihop lunchen ser Ola fem skotrar som kommer körnades. Usch, tänker vi, i nationalparken och allt, innan vi kommer på att det faktiskt är en skoterled vi åker efter, men ändå! Man får tydligen köra skoter på gränsen mellan Stora Sjöfallets nationalpark och naturreservatet Sjaunja. Det var dock inte slut där, för efter de här fem skotrarna kommer elva till! De åker någon kilometer bort och stannar alla i en klunga och så kommer en helikopter flygande och är säkra på att det har hänt en olycka och att det är fjällräddningen som är ute på skallgånge eller liknande. Det ska snare visa sig att vi inte hade fel på alla punkter. Det åker emellertid vidare och vi ser dem inte mer. Vi åker på och har det allmänt bra. Vi ser en älg på ena sluttningen vid sidan om oss, det såg ut som hemskt jobbigt, även med så långa ben, att gå upp i den djupa snön när det var så brant. Vi åker en sträcka över land, så då får vi lite uppför och lite nerför. Det var så vackert, hela tiden så otroligt vackert. På sommaren måste det vara fantastiskt, då ska vi dit och paddla kajak, fiska, sova i tält och gå på topptur. Teusadalen sägs vara en av Sveriges allra vackraste och jag kan inte annat än att hålla med.

När vi tillslut kommer fram till stugan vad är det första vi ser om inte alla sexton skotrar parkerade på rad? Det visar sig faktiskt vara fjällräddningen som är ute på konferens tillsammans med fjällsäkerhetskommittén eller nått liknande. Vi känner bara att vi inte vill bo med sexton gubbar som redan är ganska runda om fötterna och ska basta vedbastu. Som tur var fick vi ett eget rum att sova i som vi snabbt börjar elda upp värmen i. Efter vår lyxmiddag med röding och potatismos som vi burit med oss mår vi väldigt gott och det är hemskt varmt inomhus. Till och med jag tycker det är väldigt varmt! Det är så att jag som i alla fall sover i överslafen, sover i bara sidenlakan utan täcke. Ola väntar tills jag somnat, sedan öppnar han dörren! Den morgonpigga Ola stiger upp en timme innan oss andra och äter sina medburna apelsiner. Jag retade honom för att han tänkte bära sex stycken, så han tog bara fyra…

Andra dagen var också fantastisk. Då åkte vi rakt över ett pass mellan två höga fjäll, det var uppför, uppför och uppför och sedan bara nerför. Aldrig jobbigt uppför, utan sådär lagom skönt, så man blir varm, men inte andfådd. Det var vackert, bara vita vidder så långt man såg, mäktigt är nog rätt ord. Vi hade sol den dagen också, lite blåst när vi var som högst och det var lite kallt med lunchen, men annars bara sådär bra som man bara har det på turer med Rebecca som alltid har sådan tur med vädret! Det hade snöat hela dagen innan så det var ganska mycket löst puder och det var hur roligt som helst att glida, synd om den som för tillfället var först bara… Jag säger bara att det var tur att vi hade liggunderlag längst back på ryggsäckarna! I sista backen ner mot Vakotavare, den så omtalade, var det faktiskt riktigt brant och riktigt mycket snö, som var så blöt och tung att man inte kunde svänga och inte ploga, behöver jag säga att det var massor av björk också? Det tog sin lilla tid, men det var roligt! Det blev mycket åka på rumpan och sitta på skidorna och så många vurpor att ingen kunde hålla räkningen. Väl framme i Vakotavare fick vi komma in och byta kläder och fick varm glögg av stugvärden. Den godaste glögg jag druckit. Det var en fin tur, jag ser redan fram emot nästa! Glömde jag säga att vi allihop igår kväll kände hur det hettade i ansiktet ungefär som efter en hel dag på klipporna en sommar dag i juli?