Aslak

Den vackra hunden på bilderna är tyvärr inte min, utan Lizas. Han bodde dock hos Rebecca på Blåhammarn i sommras, då Liza blivit mamma. Han heter Aslak följde mig på många turer och utflykter. En oerhört vacker hund om än kanske inte världens mest sociala. Jag älskade honom som mest när han sov på mina fötter i tältet. Han både värmde mig och höll mig sällskap. Jag tycker också det är roligare att gå tillsammans med honom, än helt ensam. Jag har pratar om väldigt mycket med Aslak, han lyssnar så bra! Fast det måste erkännas att när han är på sitt värsta renjagarhumör och det finns tusen renar på fjället så är det betydligt lugnare att vara ensam. Alla har vi våra brister..